Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 22. Straffet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Då kan du få vänta länge», sade betjänten. »Det
kräket gör, hvad hon vill, och kommer oftast icke
hem förrän sent på natten.»
»Åh», sade kusken, »jag skall nog lära henne att
komma in, antingen hon vill eller ej.»
»Hur skall du då bära dig åt», sade
kammarjungfrun; »den här eländiga åsnan skall ge sig till
att skria på sitt vanliga sätt och väcka upp hela
huset!»
»Låt mig sköta’t», sade kusken, »jag skall nog
stoppa till mun på’na, så att ingen skall höra henne
andas en gång.»
Och så gapskrattade de allesammans. Jag tyckte,
att de voro mycket elaka. Jag kände mig uppbragt
och funderade på huru jag skulle kunna undgå det
i min tanke mycket oförtjänta straffet. Jag skulle
velat kasta mig öfver dem och bita dem, men jag
vågade ej, emedan jag var rädd, att de skulle klaga
hos min matmor, och jag kände på mig, att hon nog
skulle kunna köra mig på porten, om hon blefve
utledsen vid mina upptåg.
Under det jag tänkte härpå, visade
kammarjungfrun kusken, huru elaka ögon jag hade. Kusken
ruskade på hufvudet och gick in i köket samt
återkom strax därefter och tog vägen till stallet. Men i
detsamma han gick förbi mig, kastade han en snara
om halsen på mig. Jag kastade mig bakåt för att
slita utaf den, och han drog åt motsatt håll för att
få mig med. På det sättet ryckte vi åt hvar sitt håll,
men ju mer vi ryckte, ju hårdare strypte snaran mig.
Genast i början försökte jag förgäfves att skria. Jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
