Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 22. Straffet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kunde knappast andas och var tvungen att följa med
kusken, som släpade mig in i stallet. Så snart han
fått mig in i min spilta, satte han grimman på mig,
lossade snaran, som strypte mig, och sedan han stängt
dörren väl, tog han en stor piska och började att
slå mig obarmhärtigt. Det hjälpte icke, att jag skriade
och väsnades, mina unga husbönder hörde mig icke,
och den hjärtlöse kusken kunde i god ro låta mig
umgälla de elakheter, för hvilka han anklagade mig.
Han lämnade mig slutligen uti ett tillstånd af
smärta och mattighet, som icke kan beskrifvas. Det
var första gången, sedan jag kom i detta hus, som
jag blifvit slagen och förödmjukad. Jag har sedan
tänkt på detta och funnit, att det var jag själf, som
ådragit mig detta straff.
Det var redan sent följande dag, innan jag blef
utsläppt, och jag hade god lust att bita kusken i
näsan, men jag återhöll mig nu liksom dagen förut
af fruktan för att blifva bortkörd.
Jag gick upp till byggningen och såg barnen
samlade på gräsplanen under lifligt samspråk.
»Se där kommer hon, den elaka Cadichon», sade
Petter, då han såg mig komma. »Låt oss jaga bort
henne, hon kunde bita oss eller göra oss något annat
spratt, som hon gjorde med den stackars August.»
»Hvad var det doktorn sade till pappa nyss?»
sade Camilla.
»Han sade, att August är ganska sjuk och har
feber och yrar», sade Petter.
»Hvad vill det säga att yra?» sade Jakob.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
