Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 22. Straffet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Att yra», sade Petter, »det är, när man har så
stark feber, att man inte vet, hvad man säger och
inte känner igen folk och tror sig se en mängd saker,
som inte finnas.»
»Jag undrar, hvad August ser», sade Ludvig.
»Han tror sig ständigt se Cadichon, som kastar
sig öfver honom och biter och sparkar honom.»
»Hvad det var elakt af Cadichon att kasta August
uti det där otäcka hålet», sade Margreta.
»Ja, det var ganska elakt utaf dig», utropade
Jakob, vändande sig mot mig. »Gå din väg, du är
elak, och jag tycker inte om dig mera.»
Jag var förtviflad. Alla, till och med lille Jakob,
som jag så ömt älskade, jagade mig ifrån sig.
Jag gick min väg långsamt, men när jag gått några
steg, vände jag mig om och såg på dem med en så
bedröfvad min, att Jakob blef rörd och sprang till
mig, tog mig om hufvudet och sade med en smekande
röst:
»Hör på, Cadichon, vi hålla icke utaf dig nu, men
om du blir snäll, så skola vi tycka lika bra om dig
som förr.»
»Nej, nej, aldrig som förr!» utropade de andra
barnen. »Hon är alldeles för elak.»
»Ser du, Cadichon, så går det, när man är
obeskedlig», sade lille Jakob, under det han klappade
mig på halsen. »Du ser, att ingen vill hålla af dig.
Men», tillade han hviskande i mitt öra, »jag tycker
ändå litet om dig, och om du bara icke vill vara
elak mera, så skall jag tycka mycket om dig, alldeles
som förut.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
