Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 23. Omvändelsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
så länge som jag icke var lat och elak; sedan hade
han behandlat mig mycket hårdt, och jag hade varit
mycket olycklig.
Då August hade dödat min vän Medor, hade jag
icke tänkt på att detta hade skett genom drumlighet
och icke af elakhet. Om han var dum, så var detta
icke hans eget fel, och jag hade gjort honom illa
sjuk genom att kasta honom i smutsen! Och för
öfrigt, huru många små elakheter hade jag icke
begått, som jag icke omtalat.
Jag hade slutat med att icke vara omtyckt af
någon. Jag var ensam, och ingen ville komma till
mig och trösta eller smeka mig; till och med djuren
flydde mig.
»Hvad skall jag väl göra?» frågade jag mig
sorgset. »Om jag kunde tala, skulle jag gå och säga dem,
att jag ångrar mig och beder om förlåtelse, att jag
hädanefter skall blifva snäll och beskedlig; men jag
kan ju icke göra mig förstådd, jag kan ju icke tala.»
Jag kastade mig i gräset och grät icke som
människorna, som fälla tårar, utan i djupet af mitt hjärta.
Jag grät och suckade och ångrade mig uppriktigt.
»Ack, om jag hade varit snäll! Om i stället för
att visa min kvickhet jag hade visat godhet, mildhet
och tålamod! Om jag varit mot alla andra sådan,
som jag varit mot Pauline! Hvad man då skulle
hållit af mig! Huru lycklig jag då skulle varit!»
Jag tänkte mycket länge härpå och uppgjorde
ömsom goda, ömsom elaka planer.
Sedan någon tid hade jag en kamrat, som jag
behandlade mycket illa. Det var en åsna, som man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
