- Project Runeberg -  Vackra Svarten. Historien om en häst berättad av honom själv /
9

(1923) [MARC] Author: Anna Sewell Translator: Henning Wendell - Tema: Children's books
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Mitt barndomshem

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

om honom, och mamma höll särskilt av honom. Då hon fick se honom vid porten, brukade hon trava fram till honom med en glad gnäggning. Då kunde han smeka henne och säga: »Nå, mitt hjärta lilla», och »hur mår din lille gosse, Vackra Svarten?» Så kallade han mig, därför att jag var glänsande svart, och så kunde han ge mig en bit gott bröd och mamma en morot. Alla hästarna brukade gå till honom, men jag tror, att han tyckte bäst om mamma och mig. Om torgdagarna fick hon alltid draga honom till stationen i en lätt gigg.

Intill vår äng stötte ett fält, där statkarlens rödhårige »påg» Ola brukade gå och vakta gässen, men det hände icke sällan, att Ola glömde gässen för de söta krusbär, som hos oss växte vilda innanför stenmuren. Men ej nog härmed. Då han ätit så mycket han ville, plägade han, som han uttryckte sig, »skoja» med unghästarna genom att kasta stenar och käppar efter dem för att sålunda få dem att
galoppera. Väl brydde vi oss i allmänhet icke mycket därom, ty vi sprungo undan, men ibland kunde en sten träffa oss och göra oss rätt illa. Flera gånger hade vi hört herr From förbjuda Ola detta »nöje». En dag upprepade han likväl ofoget, men herr From, som hade märkt det, var i ett nu över häcken och fick Ola i armen med ett hårt tag samt gav honom en duktig »sittopp», så att han började tjuta. Så
snart vi sågo, att det var husbonden, travade vi fram för att se, vad som stod på.

»Stygga pojke», sade han, »stygga pojke, att så jaga hästarna! Det är inte första gången heller, men det skall bli den sista. Gå hem med dig! Hos mig kommer du ej vidare att förtjäna ditt bröd.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 03:14:16 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/assvarten/0010.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free