- Project Runeberg -  Vackra Svarten. Historien om en häst berättad av honom själv /
11

(1923) [MARC] Author: Anna Sewell Translator: Henning Wendell - Tema: Children's books
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Mitt barndomshem

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

klippte med öronen och sade: »Där ha vi hundarna», varpå han genast satte åstad, följd av oss andra, till den högre belägna delen av vår äng, varifrån vi hade fri utsikt över de bortom ån belägna fälten. Mamma och vår husbondes gamla ridhäst, som stodo i närheten, tycktes känna till hela saken.

»De ha fått upp en hare», sade mamma, »och om de komma den här vägen, få vi se hela jakten.»

Snart kommo hundarna farande ned över den mot ån sluttande åkern. Aldrig i mitt liv hade jag hört ett sådant väsen, som de förde. Jag kan varken säga, att de skällde eller tjöto, utan det var ett det allra gällaste, mest ihållande skrik man kunde tänka sig. Efter dem kommo några herrar till häst i full karriär, men i närheten av bäcken saktades
farten, hundarna tystnade och sprungo hit och dit med nosen vid marken.

»De ha tappat spåret», sade den gamla ridhästen, »kanske haren kommer undan.»

»Vad för en hare?» sade jag.

»Vad för en hare, det vet jag inte — kanske en från vår egen skog, men lika gott vilken, så tycka både hundar och karlar, att det är ett nöje att jaga den stackaren på det här viset.»

Och så började oväsendet igen, i det alla hundarna med full fart satte av ned emot den branta åbrädden, som skildes från åkern av en häck.

»Nu få vi se haren», sade mamma, och just i detsamma kom haren i vild dödsfruktan, tog ett skutt över häcken och så över vattnet, varefter han fortsatte över vår äng, hack i häl följd av jägare och hundar. Några av de förra satte med sina hästar över häck och å tätt efter hundarna, och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 03:14:16 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/assvarten/0012.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free