Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stjärnorp ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6001
S t j ä rnorp—S to’a.
6002
igenkännande underlättar uppsökandet av
de olika s. I varje dylik stjärnbild
betecknas i regel den ljusstarkaste s. med a, den
därnäst med p o. s. v. i grek, alfabetet. En
del av de allra ljusaste s. ha dessutom egna
namn, t. ex. Capella, Sirius, A 1 d
e-baran. Alla s. kunna efter den
(skenbara) ljusstyrkan inordnas i någon s t o
r-1 e k s k 1 a s s, av vilka de 6 första omfatta
för blotta ögat synliga s. Förhållandet
mellan ljusstyrkan för en s. av (nätt och
jämnt) första storleksklassen och en av
(nätt och jämnt) andra storleksklassen är
2,512; lika stort är förhållandet mellan
andra och tredje storleken, mellan
tredje och fjärde, o. s. v.; eller, vilket är
detsamma, logaritmerna för ljusstyrkan hos
stjärnor av närbelägna storleksklasser visa
differensen 0,4. För noggrannare bestämn.
indelas storleksklasserna i underklasser;
man talar sål. t. ex. om en stjärna av
storleken 2,45 (d. ä. en som ligger mellan
klasserna 2 och 3, ngt närmare den förra),
o. s. v. — Antalet stjärnor av de synliga
(6 första) klasserna uppgår till mellan 5
och 6 tusen, av vilka 18 tillhöra första och
60 den andra storleksklassen.
Vidare kunna s. efter det ljus de utsända
indelas i ett antal spektralklasser,
vanl. betecknade med stora bokstäver. De
viktigaste av dessa företrädas av de
ytterligt heta (över 20 000° yttemperatur), vita
B-stjärnorna el. heliumstj är norna, de
något svalare vitgula, gulvita och gula (A,
F, G), till vilken sistnämnda klass bl. a.
solen hör, samt de gulröda, rödgula och
röda (K, M, N), vilka äro betydligt svalare,
så att de rödaste av dem ge bandspektra,
tydande på förekomst av sammansatta
molekyler och en temperatur av endast omkr.
2 000°. Inom de spektralklasser, som
omfatta gula och röda stjärnor finnas dels
mycket stora s. med ringa täthet och
jämförelsevis låg temperatur
(jättestjärnor), dels mindre s. med större täthet och
ngt högre temperatur
(dvärgstjärnor). I de förra stiger temperaturen
under stjärnans sammandragning allt mer,
så att den tilltager i vithetsgrad och
övergår i en annan spektralklass, i de senare
befinner sig temperaturen i sjunkande.
Varje stjärna skulle alltså under sin
»livstid» genomlöpa varje spektralklass (utom
A- och B-klasserna) två ggr. Dock finnas
även andra åsikter härom. Vår sol är en
typisk dvärgstjärna av G-klassen.
Stjärnornas avstånd från jorden mätes i
ljusår el. parse’c (se d. o.!) och
beräknas ur den årliga parallaxen.
Se även Dubbelstjärnor,
Nebulösa, Föränderliga stjärnor,
Vintergatan! Litt.: Ö. Bergstrand:
Astronomi (1925). N. O. V. Nordenmark:
Stjärnorna (1927). K. Lundmark:
Världsrymdens liv (1929).
Stjärnorp. Socken i Östergötlands län
(Gullbergs härad). 1 118 inv. (1932).
Stjärnsund. Kapellförsamling i
Kopparbergs län (Husby socken). 1 642 inv. (1932).
Stjärnäpple. SeChrysophyllum!
Stjärtand (A’nas acu’ta). En art
Andfåglar, rätt lik gräsanden, men skild
från denna genom den långa och spetsiga
stjärten. S. är vanlig särskilt i n. Sverige
och i Stockholms skärgård.
Stjärtfena. Valdjurens s. består endast
av fettvävnad och är till skillnad fr.
fiskarnas vågrät. Se Fiskar!
Stjärtgroddjur (Urode’la). En ordn.
Groddjur med lång stjärt och två par
korta extremiteter, som dock knappt förmå
uppbära kroppen. Hos en del saknas
bakben. Tänder finnas även i gommen.
S. indelas i följ, familjer:
1. Gälgroddjur
(Perennibranchia’-ta).
2. Jättesalamandrar
{Amphiu’-midce).
3. Salamandrar (S alama’ndridoe).
Stjärtlösa groddjur (Batra’chia). En
grupp groddjur med kort och bred
kropp samt väl utvecklade extremiteter.
Bakbenen äro längre än frambenen. S.
indelas i Tunglösa groddjur
{Aglo’ssa} och Grodor (Anu/ra).
Sto’a (grek.). Pelargång bruklig inom
den antika grek, arkitekturen; dylika
täckta pelargångar omgåvo ofta torgen och en
sådan (sto’a poiki’le = den brokiga pelar-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
