Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
myndighet eller å dess ansvar. Alla sådana auktioner, vid
hvilka utsökningslagens bestämmelser äro tillämpliga, böra med
rätta benämnas exekutiva auktioner, vare sig de, materielt sedt,
äro konkursauktioner, pantauktioner eller egentliga
utmätnings-auktioner eller de icke kunna till något af dessa slag hänföras.
Då man betraktar, den historiska utvecklingen af den
svenska rättens grundsatser i fråga om utmätning för fordran, finner
man der samma så småningom fortgående utveckling som den,
hvilken, enligt hvad vi ofvan sökt påvisa, egt rum beträffande
realisation af panträtt. Utmätningen bestod, såsom af sjelfva
namnet framgår, i äldsta tider egentligen endast i ett mätande
af viss gäldenärens egendom, d. v. s. ett afskiljande deraf till
den myckenhet, att det utmätta i värdé kunde anses svara mot
skulden. Dermed att denna egendom öfverlemnades åt
borgenären, var sjelfva exekutionsförfarandet slut. Borgenären fick i
stället för penningar annan egendom; ville han icke behålla
den, stod det honom naturligen fritt att sälja den, men om han
härvid kunde få in det belopp, hvarför den blifvit honom
till-värderad, eller icke, var hans ensak. I våra gamla lagar
påträffas ganska knapphändiga stadganden angående utmätning;
de förekommande bestämmelserna synas hufvudsakligen vilja
inskärpa, att offentlig myndighets biträde dervid måste anlitas.
Ännu i rättegångsordinantien (1614) och rättegångsprocessen
(1615) är hufvudsakligen fråga om, hvilka myndigheter
liand-hafvandet af exekutionsväsendet skulle tillkomma. Den första
författning, som meddelar utförligare bestämmelser i detta ämne,
är Kongl. Stadgan öfver alla Exekutioner i gemen d. 10 Juli
16691, men ännu enligt densamma bibehöll utmätningen sin
gamla karaktär af en datio in solutum, och om någon försäljning
af det utmätta såsom ett led i förfarandet var ännu icke fråga.
Försäljningen fick borgenären fortfarande på egen risk
ombesörja; vissa stadganden i författningen ådagalägga dock
lagstiftarens; omsorg att förebygga de härmed förbundna
olägenheterna. Så stadgas i § 6, att »ej bör något tvingas någrom
på för högre pris, än som det må kunna försäljas», och i § 7,
att, »om någondera parten tycker öfvermätit vara, den har
i Schmedeman s. 593 ff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
