Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vitsord söka värdering ånyo, men öfver tredje värdering må
ingen söka».
Att man kände de olägenheter, som voro förenade med
den gamla grundsatsen, derom hafva vi flerfaldiga vittnesbörd
från den tid, då den nya principen om rått för borgenären att
erhålla betalning i penningar först bröt sig fram. En tydlig
obenägenhet mot värderingar framträder sålunda, frånsedt de
redan anförda expressiva ordalagen i exekutionsstadgan att
»tvingas på» egendom, i Kongl. Br. d. 15 Okt. 16841, som
dels stadgar, att den, som är skyldig att betala något i
penningar, skall allvarligen och under edspligt tillhållas med
kontanta penningar eller lösören att rätt göra, dels förbjuder
vär-deringsmännen att »högre taxera någon egendom uti löst eller
fast kreditoren till last, än den vid samma tid föryttras kan,
och värderingsmännen sjelfva, i fall ingen annan köpman
vore, samma egendom derför behålla vilja»2. I sist anförda
bestämmelse hade man nog en stark garanti mot, att det
utmätta, borgenären till skada, skulle värderas allt för högt;
snarare var att befara, att värderingsmännen skulle sätta
synnerligen låga värden, om de riskerade att derför nödgas mottaga
de utmätta föremålen. Detta framgår i viss mån af
författningen sjelf, då der omedelbart efter nämda stadgande heter »och
skulle någon skada derigenom tima, så är bättre, att den lider,
som androm bör med reda penningar rätt göra, än den, som
på god tro sitt utlänt eller för hvarjehanda andra orsaker
genom domaren sitt återvunnit». I dessa bestämmelser om, att
varans försäljningspris skulle vara det allena afgörande för
värderingen, röjer sig en sträfvan hos lagstiftaren att så vidt
1 Schmedeman s. 873.
2 Liknande bestämmelser i fråga om fast egendom förekommo i
redaktionsförslag till 1734 års lag. I ett af Lundius författadt (på
riksarkivet förvaradt) förslag till jordabalk förekommer i kap. 9, som handlar
»Om laga mätning och utsön» ett stadgande i § 3, att värderingsmännen
borde aflägga ed att så värdera, som de sjelfva ville både köpa och sälja
sådan egendom efter dess lägenhet och nytta, utan att vara pligtige den att
behålla, och i 1714 års förslag till exekutionsstadga kap. 7 § 1 föreskrifves,
att de skola gå ed, att de skola så värdera, som den då pröfvas värd vara
och de sjelfva den lösa vilja, om dem så anstode. Jfr. det i U. B. 6: 2
föreskrifna edsformuläret,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
