Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 11. Rakel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mörkret och villervallan lyckats komma undan.
De fängslade voro vid pass femtio: de fleste
tillhöra packet, men åtskilliga äro ansedda män och
medborgare av Aten. Lagen dömer dem till
döden. Du kan begripa, vilken uppståndelse detta
väckt bland deras trosbröder, vänner och fränder.
Förskoning ha de fängslade ej att vänta.
Sorg, häpnad och raseri hos de mång tusen, som
kalla sig homousianer. Man tror, att de skola
väpna sig för att med våld frigöra de fångne. Det
rådande partiets anförare, biskopen av Aten,
önskar ingenting hellre, ty han har trupperna till
sitt förfogande och vill nyttja tillfället för att krossa
motståndarne med ett slag. Se där i korthet mina
nyheter, du min svartögda flicka. Vad din blekhet
förskönar dig! Jag frestas att skrämma dig alltid för
att alltid se dig sådan. Men var lugn! Karmides är
ju hos dig. Här, här i min famn, fruktar du här?
Karmides hade utan motstånd tryckt den darrande
flickan till sitt bröst och lekte med hennes
mörka lockar.
– Jag skulle icke vara rädd, om du alltid
vore här. Men du kommer ju och går. Du är
borta, då kanske ... Nej, jag törs ej tänka på ett
sådant ögonblick.
– Jag skall vara osynlig i ditt grannskap och
synlig måtto stå vid din sida, om en fara hotar.
Men nu icke ett ord mer om rädsla och fara!
Se upp mot himmelen! Där börja stjärnorna
tändas. Var är din cittra, barn?
Cittran låg på en bänk. Han tog och stämde
henne och sjöng till hennes ackorder en täck,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
