Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 13. Sorgespelet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gärna i allt, som påbjudes av henne. Men rättvisan
kräver ordning. Ingen får dömas ohörd.
Var är nu domstolen?
– Här, svarades i hopen. Här äro vi själva
domare.
– Gott. Domarne äro här, den anklagade
där. Men var äro den kärande och vittnena?
– Här!
– Vad sägen I? Skulle domarne tillika vara
anklagare och vittnen? Var detta eder rättvisa?
Nej, mina vänner, sådant är icke rättvisa; det
är mord, och Guds lag säger: du skall icke dräpa.
– Bah, vi ha nog vittnen, inföll en av männen.
Var är Anastasia, som med egna ögon såg,
när den giftblandarens hustru räckte Simon den
förgiftade födan? Stig fram, Anastasia! Vi skola
visa, att folket icke dömer ohördan.
– Rätt, Artemon, sade Teodoros. Du skall
visa, att du och de andre icke döma ohördan,
det var så du sade?
– Ja.
– Att I icke viljen fläcka edra händer med
oskyldigt blod?
– Ja.
– Att I ären kristna och icke vilddjur ... det
är ju så?
– Ja.
– Stig fram, Anastasia! ropades i hopen.
Fram med dig! Övertyga prästen ...
– Så att det blir slut med pratet, inföll
Kyriaka med gäll stämma.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
