Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 13. Sorgespelet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tillbaka; men kraftig och beslutsam som han var,
återvann han gång efter annan sin post, avvärjde
de slag, som voro måttade åt Batyllos, och
kämpade som för sitt eget liv, ensam mot en övermakt
av människolika vilddjur.
Nu sprängde en ryttare, klädd som kejserlig
kurir, över gatan. Han kom från Akarnaniska
porten. Folket hörde icke hans rop att giva rum. Han
drev på hästen in i massan. Hästen stegrade sig.
Ryttaren svor och utdelade slag till höger och
vänster med fästet av sitt svärd. Uppmärksamheten
riktades på honom. Teodoros nyttjade
ögonblicket. Dörren till det hus, vid vars trappa
detta uppträde förefallit, var stängd, men icke
läst. Hon sprang upp för en stöt av hans hand.
Teodoros fattade Batyllos under armarne och
drog honom in i förstugan. Anastasias passiva
motstånd och Artemons tvetydiga uppförande, som,
medan han fattade tag i Batyllos, knuffade undan
de närstående, underlättade denna handling. När
ryttaren kommit förbi, voro prästen och kättaren
försvunna och dörren bommad bakom dem.
Klockorna i storkyrkan började ringa. De
kallade till gudstjänsten. Hopen, som annars
skulle stormat huset, hade att välja. De vildaste,
med Kyriaka i spetsen, försökte bryta upp dörren,
medan det stora flertalet skingrade sig och
ilade bort för att icke komma för sent. Än ett
gagnlöst lopp mot dörren, och med några
förbannelser skyndade de övrige åt samma håll.
Gudstjänsten förenade så många homoiusianer,
som storkyrkan kunde rymma. Men det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
