Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Petros och Baruk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sömnlös natt, men nu skall jag finna mig i mitt
öde.
– Och du sätter honom ur stånd att för framtiden
gottgöra dig.
– Du kommer mig att le. När skulle han
någonsin varda i stånd därtill? Du talar om hans
framtid som om något stort och lysande. Jag
vill icke ge en slant för den. Må var och en be
den allsmäktige bevara sig för en sådan framtid!
Man tarvar icke spådomsande för att se, varthän
den lutar.
– Men om du misstager dig? Om Karmides
en dag är den rikaste man i Aten?
– Han skulle då ärva, menar du? Jag har
skaffat mig noggrann underrättelse om hans släkt
och hans utsikter åt det hållet. Tyvärr, de äro,
icke heller de, värda så mycket som en slant.
Han har ärvt en gång för alla. Ödet vill icke
ösa mer guldstoft i det sållet.
– Här är icke fråga om arv, utan om giftermål.
– Om giftermål? inföll Baruk överraskad.
Om giftermål och rik hemgift? Är det så du
menar?
– Just så.
– Hm, det skulle då förmodligen vara med
mina penningar i hemgift han ville gälda sina
skulder till mig, tänkte Baruk. Min biskop,
tillade han högt och i betänksam ton, vem skulle
då den rika arvtagerskan vara, till vilken
Karmides friar?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
