Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
410
Pamfili förekommer. Allt var pä punkten så, som det der
skildras: en halfcirkel-artad orangeri-byggnad, med platt tak
och gallerverk deromkring; framföre sprutade nu opp ur
jorden i tusenfaldigt dansande, blänkande och hvarandra korsande
bågar, vatten, vid musik, som kommer ur nedre delen af
huset genom fontainens machineri, så snart man vill sätta
vattenkonsten i rörelse; bakom, på högre terrasser, hviftade pinjer,
lagrar, castanier, cypresser, myrten mot den outsägligt sköna
italienska aftonrodnaden: — allt fanns på stället, utom Liane
på taket, och Albano som första gången ser henne! — Och
således: «Eine Welt zwar bist du, o Rom! doch ohne» m. m.
men hvad är dervid att göraP Med de ytterst sköna och
retande, men Messaliniska Romarinnornas omarmningar ämnar
jag icke befläcka min själs högre ideal, ehuru här en
varmare luft, och en uppeldad blod, och himmel och jord, och
lockande blickar, och allt hvad som af det nya Rom omgifver
mig, tillropar mig att icke uppoffra ungdomens snart tøag är
nu 28 år!) försvinnande tid for en tankbild, som blott i min
hjerna — och mitt hjerta! — existerar; eller med
Nymfernas ord hos Tasso:
«Rolli, perchè gettate il caro dono,
Che breve è si, di vostra età novella?
Nomi, e senza soggetti idoli sono
Ciö, che pregio e valör il mondo appella.» —
För att komma ifrån sådana siren-betraktelser, går jag ofta opp
på Monte Pincio, eller på Janiculus, der jag vid klostret S.
Onofrio, hvarest Tasso slutade sina dagar, sätter mig under
den gamla ek, som ännu bär hans namn, emedan han
vanligtvis plägade sitta der och öfverskåda Rom under sina visst ej
glada betraktelser — der ser jag solen gå ner, eller ock går
jag i månskenet, som jag redan berättat, bort till den
aflägsnaste delen af Rom — och finner icke blott, att Horatius hade
rätt, när han söng:
«Alme Sol —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
