Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
425
grafvårdar, betecknande riktningen af den fordna Via
Consu-lar is från Rom till Tibur, drager sig öfver slätten på föga
afstånd från den nuvarande landsvägen, och bågar af styckade
aqueducter hålla dem sällskap i denna stumma ängd, så tom
p& menniskor och lefvande spår af mensklig verksamhet.
Snart, ungefar fyra miglier (italienska mil) från Rom, kommer
man till en medelmåttig, men starkt rörlig ström, hvars gröna
stränder sammanbindas af en bro, som heter Ponte
Mammo-lo, emedan hon är byggd af kejsarinnan Mammea, Alexandri
Severi moder. Gladt förnimmer man, att man färdas öfver den
vidtbesungna floden Anio, numera kallad Aniene och oftare
Teverone (den lilla Tibern). Ursprungen på Napolitanska
området, i det höga berglandet Abruzzo, störtar den sig häftigt
utföre mellan Tiburs höjder och dalar, och skyndar sig, efter
att der hafva bildat de ryktbara vattenfallen, lugnare till det
möte, som vid Roms murar, ej långt ifrån Ponte Mölle,
förenar honom med hans större broder. Några miglier längre
fram känner man en tung och nästan qväfvande svafvelånga
breda sig öfver fältet; den tilltager mer och’ mer, ju närmare
man hinner dess orsak, och är verkligen så plågsam, att det
föga tröstar en, det man nu nalkas till Albulas heliga vatten.
Det första man deraf ser, är en liten tvärs igenom landsvägen
löpande å med hvitblåaktigt vatten, som är en smula ljumt och
åt sina närmaste omgifningar ger en temligen tartarisk färgton.
Denna stinkande svafvelrännil är egentligen en åt Teverone
hällande kanal, som kommer från en liten sjö af samma
beskaffenhet, hvilken ej sällan plägade öfversvämma och högst illa
tilltyga omgränsande nejder, innan Cardinalen Ippolito d’Este,
som en tid var ståthållare i Tivoli, lät föranstalta den
närvarande afledaren. Tänker man sig anblicken af en sjö, hvars
yta är beströdd med simmande öar, nog underbar, för att
ej låta den qväljande lukten afskräcka sig, så går man till
venster från vägen en italiensk mil längs med kanalen, och
träfiar då ändtligen en liten göl, som kanske i diameter håller
hundra alnar, samt deruti pygmeiska holmar med buskar öfver-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
