Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lovisa Ulrika och Tessin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
38
för hvarje krets af god ton omöjligt, att tåla dem. Den
offentliga svenska theatern, dittills ej sällan hugnad med hofvets
närvaro, men numera hvarken med slik uppmuntran eller med
någon annan, förvandlades ånyo, från en «Konglig Svensk», till
en i landsorterna omströfvande histrion-tropp, hvars flyttbara
skådebana återvände till brädladorna. I Stockholm deremot
intogs den svenska theaterns plats ännu engång af en
fransysk; till hvilken, på det cninga» hofvets föranstaltande, en
vederbörlig skådespelar-personal införskrefs från dess klassiska
hemland. De enskilda sällskapskretsar af den högre adeln, der man
roade sig med dramatiska nöjen, och ofta uppförde skådespel
till och med inför en talrikare allmänhet, kunde naturligtvis ej
länge undgå, att rätta sig härefter. Man hade der blifvit van,
att låta svenska stycken omvexla med de fransyska: nu
bannlystes de förra, utan undantag. För folk af smak blef »svenskt
spektakel» ungefär detsamma, som ett föremål att drifva
spektakel med. Att se något sådant, skedde blott för att t. ex.
låta börja en tragedi med sista akten och sluta *nled den
första, befalla de spelande skratta när de skulle gråta, eller
tvärtom, efter behag ömsom utvisa, ömsom inropa dem o. 8. v. Man
drog, i tysthet, på axlarna öfver sjelfve Dauns theater-bidrag;
af hvilka hans tragedi «Brynilda eller Den olyckliga kärleken»
visserligen är ganska svag och sjelf-parodierar sig, men deremot
hans komedi «Den Afundsjuke» ej är utan förtjenst. Det visar
sig i hans komedi vida mer, än man då ville erkänna, just den
komiska talent, som eljest hos honom så högt värderades: men
frändskapen till den Holbergska komiken var större, än den
«goda tonen» gittade fördraga. Följden blef, att Dalin, som
ganska väl märkte hvarmed han gjorde eller icke gjorde lycka,
vaktade sig för att med flera dramatiska rön äfventyra den
vittra ära, som hade vid det nya hofvet skaffat honom inträde.
Vid riksdagen 1756 kom han ock illa ut, emedan han i ett
«Her-daspel» hade infört «fyra par herdar och herdinnor, som
skulle spänna sig för en vagn och låta herren sjelf köra»,
hvilket syntes »innebära en ganska eftertänklig tillämpning på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
