- Project Runeberg -  Samlade skrifter i obunden stil / Tredje delen, tredje bandet /
39

[MARC] Author: P. D. A. Atterbom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lovisa Ulrika och Tessin

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

39

rikets ständer och deras frihet» Mot slutet af sin lefnad
öfversatte han en del af Addisons Cato på ett språk, som klingar
likt någon tragedi från Gustaf IILs tidehvarf. Men Lovisa
Ulrika, i stigande mått öfverhopad af politiska förtretligheter,
behöfde annat att muntra sig med, än tragedier.

Det ser ut, som hade denna furstinna haft något mera
sinne för allvar i vetenskaperna, än för allvar i vitterheten.
Liksom i allmänhet hela lärdoms-beskydderiet, kunna väl äfven
lärdomen och den lärda forskningen, i sina lättast meddelbara
resultater, användas till ett furstliga personers lekverk: men i
sig sjelfva äro de dock ej af lekande natur; och Lovisa Ulrika,
sjelf icke utan kunskaper i åtskilliga ämnen, syntes begripa det
med oskrymtad aktning. Af vitterheten deremot, och
synnerligen af skaldekonsten, fordrade hon desto mera befallande, att
den skulle roa, och blott roa. Roande åter var blott sådant,
som genom något glimmande festspel eller improviseradt
infallsnöje för ögonblicket bortjagade de tunga grämelseskyar, dem
råd, ständer, och egna fåvitska tillställningar, städse tätare
sam-manskockade öfver henne och hennes tåligare, men af sin
skymfliga ställning dock föga mindre lidande make. Dessmer syntes
Vive la bagatelle bli hennes och hennes hofs lösen; och
Dalins skrifter bevittna tillräckligt, hur långt han för att roa henne
beqvämade sig derefter. Vitterheten blef, på detta — änskönt
visserligen nog mycket flygtiga och ytliga — vis, det
förnämsta sällskapsnöjet i hennes hof; och samma identificationaf
vitterhet och sällskapsnöje utgick, i den skepnad som
genom slikt förhållande bestämdes, till nationen, att sprida sig i
alltmera vidgade ringar. Hvem skulle neka utan vanvett, att
dessa vittra njutningar, hurudana de än voro, mot äldre
hof-förlustelsers vanliga råhet afstucko på ett för Lovisa och
hennes omgifning hedrande sätt? eller att deras efterdömen
inneburo ett utsäde till allmännare ästhetisk sinnesodling ? Bland
de hit och dit strödda kornen voro ju ock några ädlare, som
slogo djupare rötter; alla de bästa af Dalins voro ju sådana.
Också eftersträfvade hon verkligen, ehuru född utländsk prin-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 21 05:34:35 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/atterbom/3-3/0055.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free