- Project Runeberg -  Samlade skrifter i obunden stil / Tredje delen, tredje bandet /
55

[MARC] Author: P. D. A. Atterbom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dalin såsom politiskt-vitter

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

55

varit kancellist, till sysslan af kongl, bibliothekarie. Mellertid
hade han redan 1735 blifvit konungen och drottningen
föreställd af Bålamb, som i tysthet hade för dem yppat namnet af
Argi författare. Majcstäterna bemötte honom då med utmärkt
nåd: konungen skänkte honom en gulldosa, och drottningen
tretusen daler kopparmynt. I alla fall är troligt, att hans
befordran var ett verk af hattarnes hufvudmän, som började komma
till makt, och med skäl påräknade, i denne unge auctor, ett
särdeles tjenligt redskap. Åtminstone var det nu, som en
närmare bekantskap emellan dem och honom begynte offentligen
synas. Med Gyllenborg förenades han, såsom vi sett, till en
början genom de poetiska banden af dramatisk samverkan. Men
huru kunde den poetiska gemensamheten undgå att äfven vara
en politisk, när desse hattars politik hade just det mål, att,
under en friare statsform, återställa det karolinska Sveriges ära
och storhet? Huru de dervid skulle råka att bete sig, när
engång styrelsen kommit i deras händer, förmådde han —
ursäktligtvis — ej förutse. Det var ock nu, som Tessin, sjelf en
af Avazu-bröderne, drog honom djupare in i sin personlighets
trollkrets; och hvem kunde vara nog på sin vakt, att icke,
någon tid, tro på Tessin? Utan tvifvel menade vår skald ärligt,
utan tvifvel såg han i denne sin nye beskyddare en den
svenska frihetens akta ledstjerna, när han vid riksdagen 1738
lof-sjöng honom i det långa, redan omnämnda skaldebrefvet; der
ett oroligt anande af den vändning, som bemälta frihet just
vid samma riksdag började taga, förråder sig i strofer, sådana
som dessa:

Jag vill väl gerna tro, der mycken klarhet lyser,
Att ej demant är glas, men rätta värdet hyser;
Dock, der jag ser så fritt oenigheten bo,
I sanning om jag vet, hvad jag derom skall tro.

Gad! lit ej frihet bli en het regerings-klåda,
Och ett fördömdt begär, att laglöst vilja råda!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 21 05:34:35 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/atterbom/3-3/0071.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free