Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dalins senare lefnadsålder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
96
En varm plats i Dalins tillgifvenhet intog slutligen ock det
gamla riksrådet grefve Bjelke, Pipers svåger och sjelf
ursprungligt karolin, — fastän sedan lutande åt mössornas tänkesätt.
Ehuru ofta hvarjehanda herrar och damer satte Dalin i
nödtvång, att afspisa dem såsom en blott kompliment-rimmare,
kunna vi dock från slika förbindelser ganska bestämdt urskilja
dem, som verkligen voro hans hjertas. Den jemnförelse med
Törneros’ förhållande till en del adliga hus, som förekommer i
första upplagan och betingar «snarlikheten» — är här utesluten.
En sådan var företrädesvis den, hvari han stod till Piperska
huset. Och just samma slags förhållande öfverflyttades derefter på
— eller (rättare) utsträcktes till — hans ställning såsom hofman.
Änskönt redan i den gamle Fredriks tid befordrad till
konglig bibliothekarie, kom han aldrig i något närmare
umgänge med denne furste; «under hvars regering man blott fick
erfara hvad en konung kunde försöka, icke hvad en konung
kunde uträtta»*). Deremot synes han oftare uppvaktat den
kungliga älskarinnan, den i samma grad älskvärda och
beklagansvärda grefvinnan Taube; och att hans verser till den lefvande
varit ärligt menta, kan skönjas af de verser vid hennes graf,
der han betecknar hennes lefnadsställning med en mild och
rörande sanning. Från Ulrika Eleonora sjelf stod han, såsom
man kan vänta sig, mera fjerran. De qväden, som angå henne,
äro ceremoniösa undersåtligheter, och i ästhetisk hänsigt
obetydliga: men utgöra på visst sätt historiska dokumenter. De
uttrycka nämligen det slags halfva och likväl allsicke hycklade
tillgifvenhet, som svenska folket öfverhufvud egnade henne; en
affektion, icke så mycket för henne sjelf, hvars outsläckliga
fiendskap mot sin broders och sin systers minne förrådde sig på
alla sätt**), som för den omständighet, att hon — ändock! —
*) Höpken, i äreminnet öfver Tessin.
**) Så t. ex. förföljde hon ock, hela sitt lif igenom, alla de
fruntimmer, som i sin ungdom varit i tjenst hos Hedvig Sophia, såsom
hoffröknar, kammarfruar o. s. v.; äfvenså alla de herrar, som begått det brott,
att gifta sig med sådana.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
