- Project Runeberg -  Samlade skrifter i obunden stil / Tredje delen, tredje bandet /
97

[MARC] Author: P. D. A. Atterbom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dalins senare lefnadsålder

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

97

var den fordna konungaättens, de stora Carlarnes enda
efterlef-verska. Derföre ville man se henne på bästa möjliga sidan,
och ansträngde all sin förmåga att blunda för den andra; ehuru
den ändå, tyvärr, var lika sedd som synlig*). De känslor åter,
som bundo honom vid det nya konungahuset, Öfvergingo, från
att vara på samma gång undersåtens och skaldens, ändtligen
till att framförallt vara vännens.

Tessin, sedan han berättat drottningens första ovilja mot
Dalin, och dervid bifogat: les choses. sont changèes; ses
vers, ses flått eries, ses chansons et ses rebus en ont fau
le plus honnef e homme du monåe; tillägger ett och annat,
för att skildra den i rådsherrens tycke alltför närgångna
förtrolighet, som hans förre skyddsling numera fick tillåta sig.
Dalin var nu icke blott Vame des soupers à Malmvik; han
behandlade majestäterna ungefär som sina likar; Tessin hade
med förtrytelse sett honom på Drottningholm, då konungen
spelade kort, stödja sig mot konungens stol, luta sig öfver den
och med sin lorgnett undersöka korten. Genomgår man
Dalins smärre skrifter, så förete sig dylika drag i öfverflöd: men
de vittna samtligen, att om häri något fel begicks, så var det
majestäternas; eller att det var öfverheten sjelf, som, i det
enskilda umgänget, hehandlade honom — åtminstone nära nog
— såsom sin like. Alltsedan drottningen, förtjust af hans
snille och outtömligt lekande påhittighet, gaf honom fullmakt
att vara sin hof-visdiktare och dertill — jag vet ej af hvilken
anledning — det sedermera under hans ögonblicks-alster ofta
tecknade namnet Nicopompus, gick förtroligheten i
oupphörligt stigande. Redan i det föregående äro antydningar gifna
till en åskådlig bild af detta umgänges lynne; men dess tafla
skulle lätt kunna vidare utmålas. Man ser honom sitta sjelf
vid spelbordet med konung och drottning, och betala dem med

*) Se åter det Höpkenska talet, sidd. IG, 17. Man jemföre dermed

skildringen på sidd. 32, 33 af den saknad oc*h det minne, som Carl XTT
hos nationen qvarlemnade.

Siare o Skalder III. 7

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 21 05:34:35 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/atterbom/3-3/0113.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free