- Project Runeberg -  Samlade skrifter i obunden stil / Tredje delen, tredje bandet /
106

[MARC] Author: P. D. A. Atterbom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dalins senare lefnadsålder

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

106

nom med La Fontaine — uttryckte sig på främmande språk
med möda. Han förstod flera sådana; men talade intet af dem
färdigt. Derföre var han hvarken såsom kancelli-råd, eller
hof-kanceller, rigtigt på sin plats; och till konferenser med
utländska ministrar ej särdeles skicklig. Också kommo dertill en viss
blyghet och ett åtbördernas tvång, hvilka ej någonsin fullt
öfvervunnos. I sitt enskilda samlif med de kungliga betedde han
sig likväl annorlunda: ty der, säger Tessin, var hans esprit
aisé, leger et jusqifà son maintien degagê. Ehuru
glädtigt han kunde utbrista, var han i det vanliga
sällskaps-umgänget torr, och ofta rentaf stum. Men åt det föga, som han
sade, log han gerna sjelf. Hans skratt hade det egna, att det
knappast hördes, men märktes på skulirornas häftiga rörelser.
Intet arbete skydde han; och detta var kanske orsaken till
hans tidiga död: ty, som han var mycket närsynt, satt han,
när han skref, mycket lutande. Från mängden åtskilde honom,
på ganska synnerligt vis, äfven hans anlete, och i allmänhet
hans utvärtes skepnad. Pannan, hög och tillbakaliggande,
slutade med en betydlig upphöjning ofvan de tankfulla och qvicka
ögonen, hvilkas närsynthet stegrade hans naturliga uttryck af
tankspridd; näsan var stor och örnkrökt; hyn blek; uppsynen,
mestadels, menlös och djupsinnig; kroppsgestalten, i sitt hela,
långlagd och mager; dess ställning, liksom dess gång, något
framåtböjd. Sjelf fann han i sitt yttre någonting komiskt, och
upptog med munterhet, när en fröken trodde sig förtreta
honom med den utlåtelse, att han «såg ut som en papperslapp».
I andras ögon bar hans utseende stämpeln af ädelhet och snille;
men tillkännagaf, åtminstone under de senare åren, att den
starka själen bodde i en svag hydda; hvilket ock rösten, mera låg
än hög, tycktes bekräfta.

Också blef han ej gammal. Bäst hans tankar voro
rigtade på värdigt utarbetande af den store Gustaf Adolfs
häfdabild, och dessemellan väl ock (såsom åtskilliga ändrings-förslag
i hans efterlemnade handskrifter syntes vittna) på en granskad
samling af sina skaldeverk, angrep honom, under ett sommar-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Jan 8 23:41:07 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/atterbom/3-3/0122.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free