Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dalins senare lefnadsålder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
107
vistande på Drottningholm 1763, en häftig feber. Den var
förvandlingens sändebud. Ännu den 25 Juli diktade han ett litet
skämtstycke, utan aning om dödsdagens närhet. Hans
halfbroder och nitiske beundrare, Bökman, var hans läkare: men
fåfängt. Den \2 Augusti upphörde han, i sitt femtiondefemte
års ålder, att vara dödlig. — Vid denna tid hade konungen
och drottningen i sinnet att smycka sin älskling med
råds-manteln. Nordin anser för säkert, att den skulle tillfallit honom
vid riksdagen 1765. Troligt må visserligen vara, att de då
öfverhand ägande mössorna hade samtyckt; om ej af annat skäl,
dock för att äfven på detta sätt förödmjuka de hattar, som
1756 spelade tyranner. Men Dalin skonades från så tvetydig
och slipprig lycka. I stället föranledde hans plötsliga frånfälle
ett annat aktningsbevis, hvilket Celsius betecknar i dessa ord:
«Vänner visa sig nu till rikt antal; ovänner vilja icke synas;
och Dalins förtjenster brinna som klarast vid det ögonblick, då
han sjelf slocknat».
Bedan den 14 Augusti jordfästades, i Lofö kyrka, hans
stoft. Det åtföljdes af ett ansenligt begängelse-tåg, hvaribland
främst en mängd förnäma ämbetsmän och hofmän.
Kammarherren baron Wrangel, kavaljer hos hertig Carl, sönderslog, efter
ett kort åminnelsetal, den bortgångnes adliga sköldemärke.
Denna begrafnings-högtidlighet, bekostad af konungen, var likväl
blott en tills-vidare-hyllning, eller, i visst afseende, blott ett
slags bisättning. Dervid gafs nämligen tillkänna deras
majestäters nådiga beslut, att på Lofö kyrkogård skulle uppresas
ett grift-monument, till en mera sägande och varaktig
minnes-gärd. Åt .dess invigningsdag sparade man de festligaste
tecknen af begängelsens mening.
Denna mausolé var egentligen drottningens tanke och
omsorg. Okänd är numera orsaken, hvarför den ej blef färdig så
snart, som ämnadt var. Mellertid afled äfven den berömde
Klingenstjerna. Beslutet vidgades nu derhän, att bägges
qvarlefvor skulle broderligt hvila i samma äregrift. Först 1769 var
den fullbordad. Den består af en ättehög, som betäcker ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
