Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jacob Henrik Mörk, Sveriges förste roman-författare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
185
Af ditt öga något sken!
AckI nar vill den stunden lysa,
Di jag ej behöfver mer
För den mörka dimman rysa,
Och min sol med gladje ser?
Se! hvad höga böljor brusa
Kring min helt förskräckta tro;
Alla vredens stormar rusa,
Lemna själen ingen ro.
Låt de hårda stormar tiga,
Låt de boijor tysta stå!
Låt det lugn ur båda stiga,
Som mitt hjerta fågna må!
Sälla, de med nöjda händer
Dig, min Gad, sitt rökverk ge;
Och, i sjelfva mörksens länder,
Solen i sin klarhet se!
Ack! hor glad bland dem jag vore,
Som ditt ansigt skåda få, —
Och för dig ett offer bore,
Som or hjertat skalle gå.
Dock, min själ! hvad är du klagar?
Vakna opp, mitt döda hopp!
Efter mörkrets sorgedagar,
Rinner åter glädjen opp.
Då skall jag med salig tonga
Tacka den mig hjelpen sändt,
Bedan här i stoftet sjunga
Den min suck i löje vändt.
Ej min klippa månde svigta,
När som allt förändrar sig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
