Britta Gröndahl, född 8 mars 1914, död 18 november 2002, har skrivit en lång rad böcker (och hjälpt sin make, musikprofessor Gustaf Gröndahl med den enda bok han skrivit).
Följande nekrolog är skriven av Inger Raaby och publicerad i Dagens Nyheter (torsdag 12 eller 19 december 2002) och i tidningen Arbetaren v 48.
Britta Gröndahl har tagit farväl av livet, efter väl förrättat värv. Hon blev 88 år, och lämnar efter sig sina tre döttrar med familjer - och ett ovärderligt arv till den syndikalistiska rörelsen i en lång rad skrifter som hon antingen översatt, redigerat eller skrivit själv. Britta skrev sin första artikel i Arbetaren 1952, och har sedan dess och tills för några år sedan varit en flitig medarbetare såväl där som i övrig frihetlig press, vid sidan av en lovordad karriär som översättare från framförallt franska, av såväl skönlitteratur som historiska verk. Sedan sextiotalet har Britta också spelat en viktig roll i SACs internationella arbete, framförallt som kontaktperson mellan SAC och de spanska och portugisiska frihetliga rörelserna, och som inspiratör för den frihetliga ungdomsrörelsen från sjuttiotalet och framåt.
På sitt stillsamma och älskvärda sätt var Britta en revolutionär hela sitt liv. Hon föddes i Eskilstuna där hennes far var kamrer och högerman, och tog studenten på läroverkets latinlinje som en av mycket få flickor 1931. Därefter ville Britta egentligen läsa statskunskap, men då det inte passade sig för en ung kvinna, fick det bli fortsatta språkstudier i stället. När hon träffade sin blivande man, cellisten Gustav Gröndahl, kom musiken att bli en stor del även av hennes liv. De hade ett livligt umgänge i musikerkretsar även sedan de 1949 flyttade till huset i Ålsten i Bromma, där Britta bodde kvar ända till några år efter makens död 1991.
Medan Gustav spelade på Operan och undervisade på Kungliga Musikaliska Akademin, var det för Britta självklart att stanna hemma när första dottern Birgitta, kallad Bille, föddes 1942, och därefter döttrarna Ulla och Kajsa. Men utöver hemmet och barnen, och alla konserter och middagar med Gustavs elever och musikervännerna, hade Britta också ett eget liv: Dels fortsatte hon universitetsstudierna och blev fil.lic. i litteratur. Dels hittade Britta Gröndahl i början av femtiotalet tidningen Arbetaren, och därmed tankar och åsikter som hon själv dittintills känt sig ganska ensam om, uttryckta bl a av den tyske syndikalisten Helmut Rüdiger, som kom att bli något av en mentor för Britta. Hon satte sig grundligt in i den frihetliga rörelsens historia, och 1959 gav hon ut sin första bok: Pierre Joseph Proudhon - socialist - anarkist - federalist. Den tillsammans med djupstudier om personer som Simone Weill och organisationer som IWW och den spanska frihetliga rörelsen gjorde Britta Gröndahl känd som seriös historiker och journalist.
Vid sextiotalets början arbetade Britta som lärare i franska på högstadiet och som redaktör på Focus förlag. Hon blev också ansvarig för kvinnosidan i Arbetaren (efter Elise Ottesen-Jensen och Karin Asp), och hon deltog i pionjärarbetet med att organisera anställda inom tjänstesektorn i SAC. Samtidigt engagerades Britta i SACs kontakter med den frihetliga rörelsen i Spanien, och 1962 gjorde hon sin första av många resor till Spanien. I maj 1965 åkte Britta Gröndahl till Paris för att studera den framväxande studentrörelsen och dess frihetliga anarkomarxism och på hösten samma år valdes hon till SACs första internationella sekreterare. Som sådan kom Britta att få ta emot en rad anarkistiska flyktingar från Frankrike och Italien i sitt eget hem. När hon startade en studiecirkel om Anarkismen, kom hon att hamna mitt i den nyanarkistiska ungdomsrörelse som växte fram i 68-rörelsens kölvatten. Cirkeln utmynnade i ett bokcaféprojekt på Bellmansgatan 12 i Stockholm., och förutom att förestå det deltog Britta under hela sjuttiotalet i den från Liberal Ungdom avknoppade FST (Frihetlig Socialistisk Tidskrift), som blev den anarkistiska rörelsens teoretiska organ.
Om allt detta har Britta Gröndahl själv berättat i sin bok Äventyrens år som kom ut på Federativs Förlag 1994.
Vid sidan om sitt starka ideella engagemang försörjde sig Britta Gröndahl från och med sjuttiotalets början som frilansöversättare - och hon fick ett verkligt genombrott när hon från 1978 översatte såväl Marie Cardinals som serietecknaren Claire Bretéchers böcker från franskan. Översättningen av mastodontverket Sexualitetens historia av Michel Foucault, arbetade hon med under större delen av 1980-talet, när hon redan uppnått den ålder då hon skulle kunnat pensionera sig.
Inte heller engagemanget för de syndikalistiska idéerna pensionerade hon sig ifrån. Så länge hon orkade ställde hon alltid upp i SAC och delade med sig av sitt kunnande och sina erfarenheter på kurser och konferenser, trots att hon aldrig trivdes med att tala för publik, och hon bevakade utländsk syndikalistisk press för sin internationella spalt Frihetlig Vinkel i Arbetaren. Även till första maj kunde man alltid träffa henne - när hon inte längre orkade gå hela vägen, tog hon sig åtminstone till Stortorget för att ta möta SAC-tåget.
En del människor kände Britta Gröndahl som den syndikalistiska
skribenten och aktivisten - andra såg bara den kulturella musik- och
litteraturkännaren, den eminenta översättaren och den älskvärda
familje- och sällskapsmänniskan. De av oss som fått förmånen att
stifta bekantskap med en eller flera sidor av Britta kan bara vara
tacksamma att ha fått lära känna en så klok, generös, vänsäll och
genuin person.
Find other Nordic Authors named Gröndahl,
others born in 1914
or deceased in 2002.
Look for more information in
Det Kgl. Bibliotek,
Google (search,
book search),
Hathi Trust,
Internet Archive,
Kansalliskirjasto (catalog,
digi,
metadata),
Kungl. biblioteket (Libris,
tidningar),
Nasjonalbiblioteket (aviser,
bøker,
Oria,
tidsskrifter),
Project Gutenberg,
Yahoo.