av Jan Östgård
Carl Arthur Vilhelm Moberg föddes 1898. Hans far var soldat, och redan i unga år fick han jobba hårt på glasbruk, och i jord- och skogsbruket. Han hade emellertid tur och fick gå på Folkhögskola, och senare också på läroverk. Efter skolåren tog han anställning som journalist och skrev bl a korta berättelser om sina hemtrakter under pseudonymen Ville i Momåla.
Hans stora genombrott kom 1927 med Raskens, som handlade om en soldats liv i Värend. Det mesta av stoffet till boken hämtade han från berättelser om sina förfäder, och under hela sitt liv fortsatte Vilhelm Moberg att skriva om folket i sina hemtrakter.
Många av Vilhelm Mobergs böcker har blivit filmade, däribland Rid i natt! (1942, regi Gustav Molander), Utvandrarna och Nybyggarna (1971 och 1972) samt Raskens som blev TV-serie 1976.
A.P Rosell är Almänninges store man, bankdirektören och pampen med den trohjärtat svenskblå blicken och de många kommunala uppdragen. Ur folkdjupet har han stigit till samhällets höjder, och genom att utnyttja sin maktposition kasserar han in mycket gott i livet. Men nu är hans ställning hotad: för att täcka privata aktieförluster har han förskingrat 120 000 kronor från banken. Ett avslöjande skulle bli katastrofalt för hela Allmänninge.
Myglet och rackarspelet har platsredaktören Valfrid Sterner genomskådat, men han vet att samhället kräver goda sanningar, vackra och välputsade. Medan han jagar notiser att fylla sin spalt med växer Allmäninge fram inför våra ögon, ett stycke 30-tals-Sverige som vi alla känner igen i dagens verklighet.
I en lägenhet två trappor upp vid 'Frejgatan i Stockholm ligger Knut Toring och sover. Hans öra fångar gatans ljud: spårvagnens stötar mot skenskarvarna, bilarnas skarpa bröl, motorernas spinnande, barnröster och slammer. I hans drömmar blir ljuden till krax av fåglar, hans fotsulor känner stickande barr och knöliga rötter. Han smyger längs bäcken, rädd för att trampa på en orm, spanar efter fisk och har snaran beredd att trä över en vilande gädda.
Knut Toring drömmer om jorden, som nu i vårdagsjämningen tinar upp efter vintern och väntar på sådden. Han känner sitt liv i staden förfelat. Timmarna på veckotidningen Fristundens redaktion, där han läser verklighetsförfalskande berättelser om livet är honom en börda. Han vill skrika ut sin vantrivsel, men alla skulle ta honom för en vansinnig - arbetskamraterna, hustrun Aina och barnen.
I minnet återvänder han till födelsebyn, och Vilhelm Moberg berättar om den läshungrige bondsonens liv. det är en barndomsskildring rik på poesi och öm humor, där Knut Toring formas i lek och skräck och där han upplever den händelse som skall bli bestämmande för hans framtid.
Knut Toring lider av sömnlöshet. Han blir inte fri från sina problem när han vill sova, de mal i en aldrig sinande ström. I självrannsakan går han igenom sitt liv. Vad har det blivit av pojken, som smög sig till nätter av läsning vid en blek fotogenljuslampa? En läsmaskin, som vräker ut noveller för att mätta publikens behov av verklighetsförfalskning. Hans hjärta tillstår det helt och fullt: för tiotusen silverpenningar om året har redaktör Toring förråt Knut i Lidalycke.
Med satirisk skärpa tecknar Vilhelm Moberg det samhälle i ständig uppgång, som bildar bakgrunden till Knut Torings självuppgörelse. Människorna har övergivit jorden och försöker nu anpassa sig i staden. Lysande rolig är skildringen av Småländska Samfundets vårfest, där hembygden prisas i ståtliga fraser, men ingen kan svara på Knuts fråga varför de övergivit den.
Knut Torings beslut att återvända till jorden mognar under den äktenskapskris, som han och Aina förs in i, och som plågsamt kontrasterar mot minnet av hans sensuellt mättade kärleksupplevelse med Bruns Ebba en slåtterkväll, då rågåkern låg nymejad.
Knut Toring har återvänt till sina fäders by Lidalycke. Veckotidningsredaktören har blivit torpare och gör dagsverken på gårdarna. Han har kommit tillbaka till jorden, men har svårt att finna det liv han drömt om under vantrivselns dagar i Stockholm. Lättare anpassar sig hans lilla dotter Kajsa som snart känner sig hemma hos djuren och är mogen för beslut att ägna sig åt lantbruk.
Knut Toring välver planer för att hindra att jorden blir övergiven, men de möts av förstockelse och hån från de bofasta bönderna. Sin enda bundsförvant har han i den rejäla Betty Eriksson, som med friskt mod och moderna metoder ensam brukar sitt hemman. Men Lidalycke kan inte isolera sig från världen. Till dess avlägsna bygd når bullret från kapprustning och krigsförberedelse i Europa.
Så blandas i denna engagerade roman världspolitik med händelserna i bygden, där män som Skrik-August och den kärleksolycklige handlanden Alexis framstår som varmhjärtat skildrade orginal. Men först och främst minns man bilden av fadern och modern som ömt knotiga träskulpturer.
"Detta är sista delen av en berättelse om några människor, som från sina hem i Ljuder i Sverige utvandrade till Nordamerika"
Med dessa ord i halvt biblisk ton börjar "Sista brevet till Sverige", den bok med vilken Vilhelm Moberg kröner sitt stora emigrantsepos.
När Karl Oskar en aprildag år 1861 går och harvar åkern, där han skall så sitt vårvete, kommer äldste sonen, Johan, springande och ropar: Det är krig! Sydstaterna hade överfallit och tagit Fort Sumter nära Charleston. Det var början till det nordamerikanska inbördeskriget, som skulle räcka i fem år och även starkt beröra de svenska nybbygarna i Minnesota.
Men värre för dem blev det fruktansvärda indianuppror som utbröt året därpå. I grymma massakrer dödades över tusen vita, väldiga landområden ödelades, och trettiotusen människor blev husvilla.
Mitt under dessa oerhört dramatiska händelser går livet på Nya Duvemåla årets jämna gång - men med livets växling av glädje och sorg. Astrakanapeln ger frukt, barnen växer upp, de gifter sig, två av sönerna övertar gården. Den åldarade Karl Oskar ligger i sin säng och iakttar genom fönstret hur barnbarnen leker på Nelson Settlement. På en karta från Ljuder, hans hemosocken, följer han sin ungdoms stigar och vägar och går i minnet igenom sitt och Kristinas liv i det Gamla landet.
Boken och därmed Vilhelm Mobergs storslagna epos slutar med ett sista brev till Sverige. Det skrivs på knagglig svenskamerikanska av en gammal granne, som läsaren aldrig tidigare har hört talas om, och dess avskedshälsning förtonar sakta som ett psalmackord över det vida havet.
Albert Carlson, sextiofyra år, bördig från Sjöhults socken i Småland, sitter på ett hotellrum i Kalifornien och tänker över sitt liv. Sina affärer har han avverkat, han är beredd att göra sitt bokslut. På ena sidan om hotellet drar den ändlösa strömmen av bilar , förbi på den andra häver sig Stilla havets dyning. På detta smala näs mellan det förenderliga och det oförändliga ser han tillbaka på sitt liv. vad blev det av det, vad var meningen, hur förvaltade han sin "stund på jorden"?
I mer än 40 år har Albert Carlson levt som emigrant i USA, och hemtrakten har han under den tiden bara besökt ett par flyktiga gånger. Men nu, inför uppbrottet, söker han sig åter och åter tillbaka dit i minnet. Han återupplever sin småländska uppväxttid: genom bruset från Stilla havets bränningar hör han sorlet från bäcken som rann vid torpet därhemma och där han och hans äldre bror brukade fiska. Episod efter episod från svenskamerikanen Albert Carlsons långa och brokiga liv, i Fattigsmåland och i Kalifornien, stiger levande fram.
Din stund på jorden är en av Vilhelm Mobergs mest engagerade och
djupast personliga romaner.
Find other Nordic Authors named Moberg,
others born in 1898
or deceased in 1973.
Look for more information in
Det Kgl. Bibliotek,
Google (search,
book search),
Hathi Trust,
Internet Archive,
Kansalliskirjasto (catalog,
digi,
metadata),
Kungl. biblioteket (Libris,
tidningar),
Nasjonalbiblioteket (aviser,
bøker,
Oria,
tidsskrifter),
Project Gutenberg,
Yahoo.