Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
11
företog hon sig andra året att hålla spisning för
"bättre herrar".
Under det första året efter min fars död hade jag
tillbringat mina flesta fristunder i Wallénska huset,
men det muntra lif, som nu fördes i mitt hem,
fångs-lade mig der, och min mor såg med nöje den
förtrolighet, som uppkom mellan mig och stadens förnämsta
lejon, hvilka hade den godheten att i ett afseende
åtaga sig min uppfostran. Huru ofta varnade mig ej
Wallén under dessa år, huru ömt förmanade ej hans
maka, huru straffade ej det ännu vakna samvetet!
Ack, jag har ingen ursäkt för mina brott, ty väckelser
till dygd felades ej!
Jag hade slutat min skolgång och läste nu privat
för Wallén; meningen var, att jag vid nästa termin
skulle afgå till universitetet, men då tiden dertill var
inne, tvekade Wallén om min "mogenhet" och rådde
mig att ännu dröja dermed och flitigt studera hemma.
Som jag sedan fick veta, fruktade både han och hans
hustru att mitt lättsinne skulle vid universitetet
utsätta mig för större faror än här hemma; dock deri
bedrogo de sig troligen.
Min stora lätthet att lära förskaffade mig många
lediga stunder, och för Wallén uppgaf jag, att jag på dessa
skötte min mors räkenskaper; detta var till en del
sanning; men qvällarna, huru användes de?
Dagen för min afresa till akademien var bestämd;
en känsla af ängslan plågade mig; jag vågade ej gå
till Walléns på ett par dagar; då erhöll jag bud med
befallning att genast infinna mig hos honom.
Jag visste hvad det var som förorsakade
befallningen, men vågade dock ej uteblifva. — Wallén var
en stilla, godmodig man, men, i likhet med de fleste
sådana, blef han till ytterlighet häftig, när han ansåg
sig bedragen af dem han skänkt sin tillit; den djupa
smärta han då erfor slog i ett ögonblick öfver till
vrede och urladdade utan skonsamhet sina åskor öfver
den skyldiges hufvud. Så ock nu öfver mig, och han
förklarade, att den yngling, som helt fräckt gjort
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
