- Project Runeberg -  Brott och straff eller lifvet i ett svenskt straffängelse /
195

(1872) [MARC] Author: Eva Wigström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 22

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

.195

fagra löften och ursäkter. Hvad skulle jag göi*a?
Sitta hemma sysslolös och höra på tråk och barnskrik
blef outhärdligt, hvarföre jag, på ett försök, ritade till
ett af mina officerares namn på en skuldsedel, och då
jag lyckades belåna den, skref jag nya, med nya namn,
allt med en framgång, för hvilken jag slutligen blef så
häpen, att jag fann för godt att ej vidare utmana
lycSan. Det var dock med en känsla af obehag som
jag tänkte på det stundande befälsmötet, ett obehag,
som blef allt större och större, ju närmare dagen för
inryckning närmade sig. — Jag uteblef derifrån, och
gaf således sjelf officerarne de första anledningarne till
att ana oråd. Det är tydligt, att dessa herrar ej ville
erkänna sina underskrifter på skuldsedlarne; man sökte
mig, men jag kunde ej träffas hvarken borta eller
hemma. —

"Hvilka anledningar jag hade att fästa mig vid
en viss stad i en viss provins, kan jag ej omtala, nog
af, att jag der fick vänner af det slag, som alltid äro
färdiga med goda råd i dåliga saker, emedan de ej
hafva annat att spendera. — De sedlar jag der ritade
gingo, som bekant är, icke länge i rörelsen och jag ej
länge fri. — Man utströk mig från regementet och
dömde mig till åtta års straffarbete.

"Jag vill ej fördöma alla mina vänner, några och
någon ha förblifvit mig trogna" — han nickade
menande mot mig — "och man sörjde öfver utsigten
af min långa strafftid. Jag delade äfven dessa känslor
i så hög grad, att jag, medan jag ännu satt på
länscellfängelset, beslöt att begagna mig af den hjelp till
rymning, som här erbjöd sig. För att kunna sätta
detta beslut i verkställighet, var det nödvändigt att
komma till något rum med ordentliga fönster.
Sjukhuset har dylika. Jag blef sjuk och förflyttades dit,
sedan jag af en fånge, hvilken jemförelsevis gick fri,
emedan han begagnades som handräckning, erhållit en
lång lina, på hvilken annars fru direktörskan plägade
upphänga sin tvätt; derjemte erhöll jag äfven ett par
nyttiga verktyg. I utbyte mot dessa värdefulla gåfvor,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 03:27:49 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/avebrott/0199.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free