Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Jesie kommer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
likt en väldig ström. Den svarte som bar Sheldon pä
sin rygg dök huvudstupa in i det värsta regnet, djupt
framåtlutad för att undvika att bli kastad överända.
»Lugnt han sover i jordens mull», citerade Sheldon
sakta vid tanken på den döde, som vilade därborta
under sanden och med regnvattnet strömmande ned
över sin grav.
De strävade uppför strandbrädden. De andra
negrerna fattade tag i Sheldons gångare och drogo och
halade av alla krafter. Bland dem fanns det nog
en och annan vars högsta önskan det skulle ha varit
att knuffa ned den ridande på marken, störta sig över
honom och hacka honom till ett motbjudande intet.
Men pistolen i hans bälte med dess smattrande,
plötsligt dödande kulor, och den dödstrotsande energien
hos mannen själv kom dem att rygga tillbaka och i
stället anstränga sig för att bringa honom i säkerhet
undan ovädret.
Han kom in genomvåt och utmattad, men
överraskades av hur lätt det gick för honom att byta om
kläder. Han var oerhört svag, men han kände sig i
alla fall bättre. Sjukdomen hade nått sin kulmen
och bättringen hade börjat.
»Om jag nu bara inte får feber», sade han högt, och
i samma ögonblick beslöt han att ta kinin så snart
han blev nog stark att våga göra det.
Han stapplade ut på verandan. Regnet hade
upphört, men blåsten hade övergått till halv storm och
tilltog allt mer och mer. Det gick hög sjö, och
milslånga brottsjöar reste sig tvåhundra yards från
stranden för att slutligen brytas mot densamma. Jessie
dök vildt upp och ned där den låg för två ankare, och
28
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
