Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Joan Lackland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Men för all del ... » började han.
»Ni får inte tala », avbröt hon, »det vill säga inte
protestera. Annars är det tillåtet.»
»Men plantaget...»
»En halvdöd man kan inte vara till någon nytta för
ett plantage. Har ni inte lust att få veta någonting
om mig? Min fåfänga är sårad. Här är jag nu —
efter att ha gått igenom mitt första skeppsbrott —
och där ligger ni, inte det minsta nyfiken, utan börjar
prata om ert eländiga plantage! Kan ni inte se, att
jag är färdig att krevera av längtan att få berätta för
någon — vem det vara månde — om mitt
skeppsbrott? »
Han smålog. För första gången på vecktal. Och
han smålog inte så mycket åt det hon sade som åt
sättet varpå hon sade det — med det lustiga uttrycket i
sitt ansikte, med ögonen fulla av skratt och små
glimtar av humor i munvinklarna. Inom sig undrade han
nyfiket hur gammal hon kunde vara, och högt sade han:
»Ja, var så snäll och berätta om det för mig.»
»Men det vill jag inte — nu», svarade hon med en
knyck på huvudet. »Jag får nog tag i någon att
berätta min historia för utan att behöva tigga om det.
Men jag behöver få veta en hel del saker. Jag
lyckades komma underfund med tiden då klockan skulle
ringa till arbete. Det är ungefär allt. Jag begriper
inte alls ert folks löjliga språk. Hur dags blir det
rast?»
»Klockan elva — och så gå de ut igen klockan ett.»
»Det är bra. Tack skall ni ha! Och nu en annan
sak. Var har ni nyckeln till skafferiet? Jag
behöver mat åt mina sjömän. »
36
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
