- Project Runeberg -  Äventyr /
161

(1918) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVI. Flickan som ännu icke var fullväxt

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

som skeppare, så vill jag inte heller tillåta honom att
fjäska i väg till havs som beskyddare för unga kvinnor
som intet skydd behöva. Och vad er beträffar,
kapten Young, så vet ni mycket väl att ni har gått från
Guvutu i dag på morgonen, att ni är på väg till Marau,
och att ni själv har sagt att ni måste ge er av efter två
timmar.»

»Men kan jag inte få föra er ditöver?» frågade Tudor
med ett bedjande tonfall som raspade mot Sheldons
nerver.

»Nej, nej, och återigen nej», utropade Joan. »Ni
ha bägge ert arbete att sköta, och det har jag också.
Till Salomonsöarna har jag kommit för att arbeta, och
inte för att ledas omkring som en docka. För övrigt

— här kommer min följeslagare, och jag har sju till
av samma sort.»

Adamu Adam stod bredvid henne, längre än hon
och längre än de tre vita männen. Den snäva
bomulls-tröjan kunde nätt och jämnt dölja hans svällande
muskler.

»Se på hans nävar», sade Tudor. »Jag skulle inte
gärna vilja ta emot ett slag av dem.»

»Undrar inte på det.» Joan skrattade åt ett minne.
»Jag såg honom en gång slå till kaptenen på en svensk
bark på stranden vid L,evuka, Fijiöarna. Det var
kaptenens fel. Jag såg det med egna ögon, och det
var verkligen dråpligt. Adamu slog till honom en
enda gång och bröt med det slaget av svenskens arm.
Kommer du ihåg det, Adamu?»

Den långe tahitiern smålog och nickade, men hans
svarta, milda rådjursögon tydde alls icke på någon
stridslysten natur.

161

Äventyr, ii,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 12:17:09 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/aventyr/0169.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free