Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVI. Flickan som ännu icke var fullväxt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sheldon greps av en plötslig oro. Martha — en
skonare finare än Malakula, och för övrigt den finaste vid
Salomonsöarna! Synnerligt lämplig för
rekryteringsfär der och därtill infångad så nära! Men för att ett
sådant fartyg skulle slås bort för femtiofem pund på
en auktion, måste det vara ytterst små utsikter att få
det bärgat.
»Men hur kom det sig?» frågade han. »Förhastade
de sig inte med försäljningen?»
»Den var nödtvången. Ni känner ju till revet vid
Poonga-Poonga. Martha är där den ligger inte värd
två pence, om det skulle börja gå sjö, och nu kan man
vänta nordvästen när som helst. Besättningen
övergav henne. Hade inte en tanke på auktion. Morgan
och Raff övertalade dom att spika upp
tillkännagivandet. Ni vet, att det är ett organiserat
kooperativt affärsbolag, den där besättningen. Dom höll ett
sammanträde och röstade för försäljning.»
»Men varför stannade de inte kvar och försökte få
henne loss?»
»Stanna kvar? Ni känner väl till Malaita. Och ni
känner till Poonga-Poonga. Det var där dom kapade
Skottska Hövdingen och dödade besättningen . . . Nej,
det var ingenting annat att göra än att ta till båtarna.
Martha nekade i vändningen när hon skulle gå in, och
inom fem minuter låg hon på revet och var tagen i
besittning av negrerna, som rusade över henne och
kastade besättningen i båtarna. Jag talade med några
av sjömännen. Dom ville svära på att tvåhundra
krigskanoter samlats omkring skonaren inom en
halvtimme, och att femtusen bushmän myllrade på
stranden. Dom sa’ också att man inte kunde se Malaita
171
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
