- Project Runeberg -  Äventyr /
207

(1918) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIX. En förlorad leksak

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

någon tillsats av gossnatur. Så stod det plötsligt
klart för honom, att han älskade henne just sådan hon
var — både det gosslika hos henne och allt det andra

— han älskade henne för totalsumman, som skulle ha
blivit en annan, om hon varit annorlunda danad.

»Men det lilla barnet skall inte gråta mera», sade
hon. »Där gick den sista snyftningen. Om Kinross
inte seglar Martha i kvav, skall ni en dag överlämna
henne åt er kompanjon, det vet jag. Och jag skall
inte gnata på er mera. Men jag hoppas att ni förstår
vad jag känner. Det är inte som om jag bara hade
köpt eller byggt det där fartyget. Jag har bärgat
Martha. Jag tog henne loss från revet. Jag frälste
henne från att begravas i havets djup, fastän det
ansågs för en stor risk att våga femtiofem pund på det
företaget. Hon hör mig till på ett alldeles särskilt
sätt. Utan mig skulle hon inte existera nu. Den
väldiga nordvästen skulle ha förintat henne inom tre
timmar sedan den börjat blåsa. Och så har jag ju
seglat henne också — och hon är ett underverk, ett
riktigt underverk. Ni kan inte tänka er hur lätt
hon lyder roder . . . Och stagvänder! Henne behöver
man minsann inte lirka med. Nej, ned med rodret
bara och hon vänder, alldeles som en unghäst med
betsel i munnen. Och man kan backa med henne
som med en ångare. Jag gjorde det vid Panga-Langa,
mellan grundet och strandrevet. Det var verkligen
underbart. . . Men ni älskar inte båtar så mycket
som jag, och ni tycker naturligtvis att jag nu bär mig
narraktigt åt. Men med tiden skall jag nog segla
Martha igen. Det vet jag. Det vet jag.»

Till svar — och helt och hållet utan föregående be-

207

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 03:28:08 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/aventyr/0215.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free