Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIX. En förlorad leksak
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
grundan — sträckte han ut sin hand och lade den över
hennes på räcket. Men han visste, utan minsta skymt
av tvivel, att det var »gossen» som besvarade hans
tryckning — gossen som sörjde över sin förlorade
leksak. Den tanken kylde honom. Aldrig hade han
faktiskt varit henne närmare, och aldrig hade hon varit
honom mera fjärran. Hon hade visst ingen synnerlig
förnimmelse av att hans hand berörde hennes. I sin
sorg över Marthas avfärd var hon endast medveten
om att det var någon hand, vilkens som helst — i
bästa fall en väns.
Han drog tillbaka sin hand och gick förvirrad ifrån
henne.
»Varför sätter han inte till stagseglet? » frågade hon
retligt. »Då skulle Martha få fart i den här brisen.
Men jag vet vad slags sjöman gamle Kinross är. Han
är en så’n där skeppare som ligger tre dagar under
dubbelrevade toppsegel och väntar på en styv kultje,
som inte kommer. Försiktig? Jaa då, försiktig är
han visst — kanske rent av farligt försiktig.»
Sheldon vände om.
»Seså», sade han, »ni kan segla med Martha när ni
vill — rekrytera på Malaita till och med, om ni har
lust.»
Det var en stor eftergift han gjorde, och han kände
att han gjorde den mot sitt bättre omdöme. Hennes
sätt att ta emot anbudet blev en överraskning för
honom.
»Med gamle Kinross som kapten?» sade hon. »Nej,
jag tackar. Han skulle driva mig till självmord. Jag
skulle inte stå ut med att se hur han sköter henne.
Det skulle förstöra mina nerver. Jag sätter aldrig
208
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
