- Project Runeberg -  Äventyr /
263

(1918) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXV. Huvudskallejägarna

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

blev mera högländt. Och de vandrade flämtande och
svettande framåt i den fuktiga och stillastående
atmosfären. De döko in i ett hav av vild och yppig
vegetation. överallt hejdades deras fötter av träd med
väldiga rötter, och sammangyttrade klängväxter med
grenar så tjocka som en mansarm gingo från den ena
högt sittande grenen till den andra mellan träden eller
hängde ned i hoptrasslade massor som liknade
kolossala snaror. Växter med saftiga stjälkar och blad,
högre än en människokropp, utsände en svettande
ånga från alla sina ytor. Här och där stodo fikonträd
som klippiga öar, stävjande den övriga vegetationens
vilda framfart. Mellan deras täta kolonner skymtade
portaler och gångar, där allt dagsljus var utestängt och
endast midnattsdunkel härskade. Trädartade
ormbunkar, mossor och tusentals parasitarter kämpade
med bjärt lysande svampar om utrymme att leva,
och själva atmosfären tycktes fylld av lätta och
luftiga klängväxter, flyktiga som diamantstoft och
dallrande av mikroskopiska blommor. Matt guldfärgade
och röda orkidéer vaggade sina hektiska blomkronor
i det gyllene, droppande solskenet som silade in
genom det täta valvet. Detta var den hemlighetsfulla,
olycksbringande skogen — ett tystnadens benhus,
där ingenting rörde sig utom några små underliga
fåglar. Och deras sällsamhet gjorde mysteriet ännu
djupare, ty deras flykt var ljudlös, de varken sjöngo eller
kvittrade och voro tecknade med matta färger — sågo
ut som orkidéer, flygande sjuka och tynande blommor.

Man överraskade honom där han satt femton fot
högt över vägen, uppe i en gaffelformig förgrening i
ett yvigt träd. Alla sågo honom då han föll som en

263

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 12:17:09 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/aventyr/0271.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free