Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXVI. Ett barockt tilltag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Så stanna då för all del. Jag skall inte gräla med
er om det. Stanna ett helt år, om ni så vill.»
»Hon är inte er hustru», fortfor Tudor, som om den
andre icke hade sagt någonting alls. »Så att man kan
ha rättighet att söka hennes gunst, såvida hon inte är
er — nå, det var kanske ett misstag, när allt kommer
omkring, beroende på en ursäktlig okunnighet å min
sida. Jag kunde ha sett det med ett halvt öga, om
jag hade lyssnat till skvallret därborta i Guvutu och
Tulagi. Där skrattade alla åt den historien. Jag
var ju en narr och begick helt visst ett misstag, då
jag tog situationen här för lika oskyldig som den såg
ut. *
Sheldon var nu så ond, att han såg den andres
ansikte och gestalt som genom en skälvande dimma.
Men till det yttre var han lugn och synbarligen trött
på diskussionen.
»Var god och lämna miss Lackland utanför det här
samtalet», sade han.
»Varför skulle jag göra det?» frågade Tudor. »Ni
ha bägge lurat mig till att bära mig åt som en narr.
Hur skulle jag kunna veta att inte allting var all right?
Ni och hon låtsade som om allt vore som det skulle.
Men nu ha mina ögon blivit öppnade. Å — hon
spelade ju alldeles ypperligt den förorättade hustruns roll,
slog förbrytaren vid örat och tog sin tillflykt till er.
Ett eklatant bevis för sanningen i vad som sades
därborta. Kompanjoner — va’? Ett kompanjonskap i
affärer? Humbug att lura folk med — det ä’ vad
det är. »
Då var det som Sheldon överlagt och kallblodigt
gav honom en boxarestöt med hela sin armstyrka,
281
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
