- Project Runeberg -  Äventyr /
301

(1918) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXVIII. Kapitulation

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

inte tala så hånfullt om äventyr, eftersom ni själv lever
midt i ett sådant — och det gjorde ni faktiskt redan
då jag först fann er liär alldeles förbi av feber på ett
ensligt plantage, omgiven av ett par hundra vilda
kannibaler, som törstade efter att få ta ert liv. Så kom jag... *

»Och eftersom ni kom hit i halv storm», inföll han,
»efter att ha gjort skeppsbrott med ert fartyg, och
landade här i en livbåt full med pittoreska tahitiska
sjömän och marscherade upp till min bungalow med
en Baden-Powell på huvudet, sjöstövlar på fotterna
och en stor Coltrevolver dinglande vid sidan — ja,
så är jag endast alltför villig att medge, att ni var
själva kvintessensen av ett äventyr.»

»Ypperligt!» utropade hon triumferande. Det där
är ju litet enkel aritmetik — man adderar tillsamman
ert äventyr och mitt. Så, nu är den saken klar, och
ni behöver inte hånle åt äventyr vidare. Nå — för
det andra tror jag inte att det låg något romantiskt
i Tudors försök att kyssa mig, lika litet som den fåniga
duellen förtjänade att kallas äventyr. Däremot tror
jag det var romantik att ni blev förälskad i mig. Och
slutligen — det blir att addera romantik till
romantik — tror jag — ja, jag tror bestämt, att jag också
älskar er, Dave. Å, Dave!»

Det sista utropet kom som ett litet blygt duvoskri,
då han slöt henne i sina armar och tryckte henne till
sitt bröst.

»Men jag älskar er inte därför, att ni har betett er
så där narraktigt förut i dag», viskade hon med
huvudet på hans axel. »Vita män borde inte gå omkring
och döda varandra.»

»Men varför älskar ni mig då?» frågade han — lik-

301

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 12:17:09 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/aventyr/0309.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free