- Project Runeberg -  Äventyr /
303

(1918) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXVIII. Kapitulation

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

skulle aldrig ha fattat kärlek till er, om ni inte hade
väckt den där plantage-idén hos mig.»

»Där kommer Nongasela in vid udden och har
båtarna ute», sade Sheldon utan sammanhang med Jonas
förklaring. »Och kommissionären är ombord. Han
skall naturligtvis ner till San Cristoval för att hålla
undersökning om missionärmorden. Vi ha tur, det
måste jag säga.»

»Jag inser då inte, vari den turen består», sade hon
i klagande ton. »Vi borde ha fått ha den här kvällen
för oss själva, för att tala om saker och ting. Jag har
tusen frågor att göra. Och det skulle inte ha blivit
ett samtal som mellan två män», tilläde hon.

»Men jag har en plan som är ännu bättre. » Han
överläde med sig själv ett par ögonblick. »Ser ni Joan,
kommissionären är den ende ämbetsmannen här på
öarna som kan ge oss engiftermålslicens. Och—nu
kommer jag till den turen jag nämnde — doktor Welshmere
är här och kan viga oss. Vi kunna således gifta oss i kväll. »
Joan ryggade tillbaka i häftig förskräckelse — hon
nästan slet sig ur hans armar och tog flera steg
baklänges. Han såg att hon verkligen var skrämd.

»Jag — jag hade trott, att ...» stammade hon.

Men plötsligt kom en förändring över henne, och
hennes ansikte glödde av samma ovanliga rodnad
som han hade sett en gång förut den dagen. Hennes
lugna och frimodiga ögon voro varken lugna eller
frimodiga längre, de hade fått ett varmt uttryck och
sänktes som om de vore ur stånd att möta hans, då
hon kom tillbaka och smög sig intill honom och sade
helt sakta — nästan i en viskning:

»Jag är beredd till det, Dave.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 03:28:08 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/aventyr/0311.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free