Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ungdomssynd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lande nyckelknippa, tryckte han sig orörlig in i
en vrå, ängslig för att förråda sig med ett ljud,
ett andetag.
Det var på hösten, efter läsningens slut vid
tutiden — Gustaf hade icke tänkt på
tjenste-flickan, ooh det var slumpen, som gjorde, att de
möttes. Då var det, som om hans armar lydt
en annan vilja än hans egen. Han visste icke
ordet af, förrän han slutit henne i famnen. Hon
gjorde sig lös och stötte honom tillbaka. Men
hon blef visst icke ond — åh nej, det var värre,
mycket, mycket värre.
— Se så, börja barnungarne på nu också? —
Det var allt hvad hon sade. Gustaf var blodröd
i ansigtet men ville ännu en gäng ta henne om
lifvet. Hon förde honom undan med ena armen
så lätt, som om han varit ett barn, och gick in
på närmaste klassrum. Han vågade icke följa
henne. Han stod der så slokande, så snopen
som aldrig förut i sitt lif.
Efter denna tilldragelse blef det Gustafs
första angelägenhet att laga så, att han aldrig
mera blef sedd af vaktmästarpigan. Åh, hvad
han var försigtig! Hur han stnög för att komma
in och ut ur skolan utan att möta henne! Det
höll på att pina ihjäl honom detta fiasko. Han
ville dagligen ge sig i väg, rymma — från staden,
från skolan, från allt.
Under den första skamsenheten och förtviflan
hade han ett långvarigt och intensivt återfall i
sin gamla synd, från hvilken han på lång tid
och som han trott för alltid, varit fri. Då han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
