Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ungdomssynd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kotteriets enda teolog led mycken smälek
af »Visen» och den kohort, som följde hans
ba-nér. Men han var en stilla och fridsam natur,
som aldrig tog humör öfver sina nederlag, och
till följd af denna stora undfallenhet å ena sidan
trifdes han och »Visen» godt tillsammans.
Det fäldes ofta skarpa yttranden under de
ändlösa disputerna, och de olika partierna
åtskildes mer än en gång i vredesmod. Men
miss-sämjan varade aldrig länge. Banden af ett
gammalt kamratskap återförenade snart alla dessa
brushufvuden.
Gustaf sympatiserade med yttersta venstern
och beundrade »Visen». Han satt vanligen tyst
under disputerna. Kamraterna voro honom allt
för öfverlägsna i insigter, för att han skulle vågat
sig fram med ett inlägg. Han pinades ofta af
medvetandet af sin naivetet. Stundom återkom
han under dessa samtal till den afundsamma
föreställning om obruten kraft och lefnadslust
hos kamraterna, hvilken varit hans första intryck
vid bekantskapen med dem. Han erfor då en
djup misströstan i afseende på sig sjelf. Han
skulle aldrig kunna höja sig till denna friska och
käcka utsigt öfver lifvet och verlden, som de
besuto! Han var en fånge, slagen i fjettrar af
sina egna sjukliga känslor. Hela hans själ togo
de i anspråk, alla hans krafter lade de beslag på.
Men det fans också ljusare stunder, ehuru
de voro mer sällsynta. De friska vindar, som
blåste genom kamraternas samtal kunde för ett
ögonblick tränga in i hans vanligen så hermetiskt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
