Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ungdomssynd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bemötte hans angrepp med öfverlägset lugn,
stundom med bitande hån.
Qvällen blef glad. Gustaf och »Nick» hade
fått »rek» på förmiddagen, så att man icke
be-höfde spara. Punschen flödade i strömmar. Den
ende som höll sig nykter var Ljungmarker.
Gustaf hade glömt alla goda föresatser och var nästan
full. Han skrek och pratade lika högljudt och
ifrigt som de andre. Om en stund befann han
sig utan att rätt veta, hur det börjat i ett lifligt
samspråk med Ljungmarker. Han mindes
ingenting mer än, att han blifvit förbittrad och på
det häftigaste utfarit mot »Nick», i detsamma
denne nämt namnet på en ung flicka af hans
bekanta. Och när den angripne vände sig emot
honom för att i sin egenskap af äldre landsman,
som det heter pä Upsalaspråk, »stuka till» den
djerfve recentioren, hade Ljungmarker plötsligt
sagt: »skål, herr Ek!» — och lagt bort titlarne
med Gustaf, hvarigenom »Nicks» satiriska utfall
kommit att förklinga ohördt.
En stund efteråt var det, som Gustaf fann
sig sittande vid samma ända af bordet som
Ljungmarker, samtalande med honom ifrigt och med
låg röst. Det skulle varit omöjligt att säga,
huru han kommit in på detta ämne, nog af det
var om Alma han talade. Hela sin kärlekshistoria
berättade han med denna eldiga hänförelse,
hvarmed man i ungdomen utgjuter sig för en ny
vän, af hvilken man tror sig bli förstådd.
Gustaf hade en förnimmelse af, att han i
nyktert tillstånd aldrig skulle på detta vis ha
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>