Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ungdomssynd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kunde man någonsin tala om en qvinna utan
att förolämpa henne? — Nej, nej! Det fans ingen
gräns för denna lystnad, denna glupande varga
hunger!
Hur var det med honom sjelf? — Hans
ungdomshistoria var icke uppbygglig, hans när
varande sinnesstämning och belägenhet icke heller.
Han hade en tid »älskat», som han benämt det för
sig sjelf, och tyckte att det legat någonting skönt
i det. Men alltsammans var ju blott ett sådant
der uppskrufvadt fantastiskt tillstånd, som han
alltid råkade i vid åsynen af ett vackert ansigte.
Han hade en outsläcklig, trolös, liderlig
skönhets-dyrkan i sig, alldeles som en gammal liebhaber.
Han ville kyssa hvarje täckt ansigte, ville njuta
hrarje smidig och fyllig qvinnokropp. Det var
icke värdt att göra sig några illusioner om att
kunna komma till något mera i kärleken än det
sjelfviska njutningsbegäret. Han var icke mäktig
af någon annan känsla.
Det var en kris i hvilken han kommit. Trots
sina genomgångna lidanden var Gustaf tills nu
icke bruten. Han var ännu rik på hoppets och
•inbillningens skatter, rik på dessa ungdomens
luftslott, som mer än allt annat äro ett bevis
på inneboende lifskraft. Men nu hade en kall
vind dragit fram öfver den leende vårhimlen och
sopat bort de sköna, luftiga tornen och spirorna.
Han stirrade rakt ut i ett öde rum. Han
hoppades intet mer. Han upphörde att sträfva emot
den visshet, som trängde sig på honom, att han
var förlorad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
