Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ungdomssynd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skramlade med porslin. Men dessa ljud från
den omgifvande, verksamma verlden kunde icke
sätta lif i detta lidelsernas offer, denne tynande
yngling, som hvilade här på sin säng, ensam —
lika ensam och förskjuten, som om han varit
begrafven.
Plötsligt spratt han till. Det var ljudet af
snabba och lätta steg på andra sidan den tunna
läggen, som väckt honom. Han hörde en stol
Hyttas, derpä några anslag på ett piano och så
en sprittande, yster vals. Plan visste hvem den
spelande var: värdinnans dotter, det vackra
sextonäriga barnet, i hvars närhet han brukade
få en så mycket lifligare känsla af sin uselhet än
eljes. Hon brukade äfven sjunga, och Gustaf
hade mänga gånger, försmält i vemod, lyssnat
till den friska, ungdomliga rösten. Denna röst
hade för den unge rouén i slapphetens och
öfver-mättnadens stunder klingat som hulda fjerran
toner ur ett oskuldens paradis. Den hade verkat
som en flägt af skönhet och lif och vår på den
i förtid vissnade.
Gustaf hade satt sig upp i sängen och
lyssnade andlös. Han väntade att få höra henne
sjunga, och icke en ton fick då gä förlorad. Just
nu tyckte han, att ljudet af hennes röst med all
dess innebörd af ung qvinnlighet precis den
makt han trånat efter, så långt han mindes, och
hvars saknad gjort honom så eländig — just nu
skulle det verka riktigt välgörande. Hans hjerta
var sä fullt. Han var så mjuk, så vek, han hade
kunnat dö vid hennes sång. Tyst, hör!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>