Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ungdomssynd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
slukat alla de öfriga hos honom, var reducerad
till en bråkdel af sin forna betydenhet. Han
erfor i stället ett visst varmt välbehag, en
förnimmelse af styrka och mandom, som var
utomordentligt uppmuntrande. Blodet strömmade raskt
i honom. Han njöt af att känna, hur det brände
i kinderna ytterst i huden, njöt af tanken, att
han icke längre var slaf af en enda sorts
nervretning. Hans lemmar förekommo honom så
smidiga och starka. Det var, som om han
dragit med yngre armar, och som om det icke
kostat honom den minsta möda att få in
järntornen i det rätta hålet. Han såg upp på Alma
med en fri och glad blick:
— Gör det ondt ? — frågade han. — Du har
så tunna kängor.
— Nej. Tack! — Hon satt qvar och nöp sig
i örsnibben. — Det hjelper inte alls, när man har
handskarne på — sade hon och ville dra dem
af sig.
— Vänta! — Han gned hennes örsnibb.
— Är den röd nu? — frågade hon.
— Ja. -
— Tack! —
»Skulle det vara möjligt», undrade Gustaf
för sig sjelf, »verkligen möjligt, att jag
någonsin kunde bli värdig att tala till Alma om kärlek?
— Kanske hade Ljungmarker rätt? — Och dessa
läppar skulle ha förlåtelsens balsam för en
uppriktig bekännelse? — Och allt ännu kunna bli väl?»
I samma stund hade han en exalterad
visshet om det.
Ungdtmssynd. IO
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
