Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - ANDRA KAPITLET. Syndens människa eller Antikrist.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Slutligen skall höras ropet: ”Gån ut ifrån henne, I, mitt
folk”, ett rop, hvilket innefattar, att liksom Lot bodde
i Sodom, det äfven inom romerska kyrkan skall finnas
rättrogna vid tiden före dess slutliga fall.
Påfvemaktens tillväxt i så jättelika förhållanden är
ett mycket märkvärdigt fenomen. Reformatorn Tyndale
säger i fråga härom: ”Låtom oss för att se, huru den
helige fadern sålunda växte i makt, taga murgrönan som
exempel! Först skjuter den upp ur jorden, kryper därpå
en tid långs marken, tills den träffar på ett stort träd.
Då klänger den sig fast vid trädets stam och kryper upp
så småningom, stilla och obemärkt. I början, så länge
som den ännu är tunn och liten, känner trädet icke
bördan; tvärtom, murgrönan utgör en präktig prydnad
under vintern. Men den håller sig fortfarande fast och
slutar icke upp att klättra, förrän den uppnått toppen
och äfven kommit upp öfver denna. Nu sprider den
sina skott långs trädets grenar, öfvertäcker snart allt
och växer sig stor, tung och tjock. Och härunder
utsuger den fullständigt saften ur trädet och dess grenar,
så att den slutligen förkväfver och stryper det. På detta
sätt har den lömska, illaluktande murgrönan växt till en
mäktig företeelse, men på bekostnad af det stora
trädets kraft och must, och utgör därefter ett säte och ett
näste för vederstyggliga fåglar och för blinda ugglor,
hvilka häcka i mörkret och icke våga sig fram i dagens
ljus”.
”På liknande sätt smög sig äfven romerske
biskopen, som nu kallas påfve, till en början långs jorden,
och alla trampade på honom. Men så snart som det
kommit en kristen kejsare, klängde han sig ödmjukt fast
vid dennes fötter och kysste dem, kröp därpå upp en
liten bit tid efter annan och begärde än den ena än den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
