- Project Runeberg -  Flickan i stadsgården. Novell /
53

(1847) [MARC] Author: August Blanche
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Slaget i Sista Styfverns trappor

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Medan du Tar deroppe,» svarade Hök lika sakta,
»så började den der porten långsamt skjutas opp . . .
säkert åro de derinne ... vi ha dem, vi ha dem t» . . .

»Bara de inte ha oss i stället,» mumlade anföraren
mellan tänderna, anande en krigslist å fiendernas sida,
hvilken satte honom myror i hufvudet, emedan han nu
i en hast måste påhitta en annan plan, än den Paulis
vishet utstakat.

»Att inte Pauli ska vara hår än!» sade han, icke
utan en viss oro, ty oro han också fullkomligt litade
på sitt mod och sina krafter, så kunde han likväl ej
dölja för sig sjelf, att han saknade all praktisk öfning
i den ädla krigskonsten och att den, som på morgonen
varit mamsell, icke har så lätt för att blifva general
ionan aftonen.

Han började nu eftertänka, hvad en Hannibal eller
en Epaminondas skulle hafva gjort i hans ställning.
Men han fick ej länge ostörd sysselsätta sig med den
aflägsna forntiden, ty sorlet bakom den uppslagna
porten ökades, tillkännagifvande, att del kritiska
ögonblicket nalkades.

Claristerne trängde sig tillsammans och sågo på sin
anförare, likaledes orolige, ty dennes obeslutsamma
blickar hade ej undgått deras uppmärksamhet. En
och annan började till och med snegla åt sidau uppåt
Sista Styfverns trappor, för att efterräkna icke allenast
bur snart Pauli kunde hinna ner, utan äfven hur fort
de sjelfva kunde hinna opp, ty att samma väg, de
kommit, var dem afskuren, var ingen konst att finna.
Andra läto sina blickar ila mot sjön, afundande
fiskmåsar ne deras vingar.

Axner var för skarpsynt, för att icke kunna läsa
hvad som föregick i vapenbrödernas innersta. Detta

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 10:41:18 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/baflickaou/0051.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free