- Project Runeberg -  Flickan i stadsgården. Novell /
54

(1847) [MARC] Author: August Blanche
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Slaget i Sista Styfverns trappor

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

studium for som eo vind genom hans själ och satte lif
i dess slokaude vingar.

»Kamrater!» ropade hao, si patetiskt som möjligt,
»hallen er färdiga och uppgifven ett härskri, så alt
fiskmåsaroe darra af förskräckelse!» . . .

Glaristerne uppgåfvo ett härskri, som gällt
genomskar den blåa rymden. Fiskmåsarne flydde på snabba
vingar utåt sjön; men, tyvärr, blef effekten ej
densamma på Gathrinisterne. Den fördömda porten slogs
nu upp på vid gafvel,.och ur en ruskig gård vid
bergets fot störtade södra kyrkskolans krigare, en vild,
oräknelig hord, emot S:t Glaras riddare, och det med
ett skri så fasansfullt, att man kunnat tro, det
midnatten lånat dagen alla sina gastar.

»Tillbaka, tillbaka! till trapporna, trapporna!»
ropade Axner till de sina, inseende nödvändigheten af att
invänta Pauli, innan han inlät sig i strid med en så
öfverlägsen styrka, hvilken, utom det att den var mer
än dubbelt så talrik som Axners, äfven räknade i sina
leder ett helt dussin långa och grofva sjömanspojkar,
med stora daggar i beckiga händer.

Glaristerne retirerade, såsom befaldt var, drogo sig
några steg uppför Sista Styfverns trappor och intogo
derigenom en fast position, hvarutur var omöjligt att
fördrifva dem, åtminstone genom något anfall nerifrån.
De stodo på fem led, det ena ett trappsteg högre än
det andra, svängande sina ensvärd öfver fiendernas
hufvuden och färdige alt med sitt artilleri gjuta
graf-vens natt in i de ögon, som vågade blinka deras leder
för nära.

Axner, i likhet med forntidens anförare, ehuru i
olikhet med sednare tiders, höll sig i främsta ledet,
uppmuntrande sina kämpar både med ord och åthäfvor.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 10:41:18 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/baflickaou/0052.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free