- Project Runeberg -  Flickan i stadsgården. Novell /
88

(1847) [MARC] Author: August Blanche
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Ja, mamma, pappa bar lofVat mig det.»

»Men om muraren slår armar och ben af er?»
frågade hustrun.

»Kan man se,» svarade mannen med ett sjelfförnöjdt
leende; »den som förlorat ett balft öra, aktar sig nog för
att mista andra hälften» . . .

»Men om ban tager edra örlappar i stället?»

»Det får han gerna, notabene om han kan,» svarade
kopparslagaren och såg lugnt på sina stora näfvar.

Adolf såg också lugnt på sina.

»Det gör mig ondt om den arma hustrun!» sade frun.

»Och lilla Lalla se*n!» tillade Adolf; »hvad hon är
vacker . . . så’na ögon, må mamma tro . . . och hennes
händer, så fina och små som vingarne på en fjäril.»

»Stackars barn!» suckade frun; »säkert har bon
föräldrar i lifvet, kanske rika och förnäma med . . . jag
tyckte du berättade det.»

»Så hörde jag den beskedliga madamen säga . . . det
betalas tjugo riksdaler i månaden för lilla Lalla . . .
hon hade de grannaste kläder» . . .

»Att lemna sitt barn på ett sådant ställe!» anmärkte
frun; »är det föräldrar det? . . . Hur stå till svars
för det? . . . finns det något rysligare än en mor, som
kastar sitt barn ifrån sig och öfverlcmnar det i så’na
bänder! . . . Gud nåde den, som inte bar någon buld
och skyld som ser om sig, när man är liten och späd!»

Adolf höjde upp sina ögon till fostermodern. I
b vardera ögat perlade en tår. Äfven han bade kunnat
vara utkastad i verlden utan buld eller skyld. Han
hade alltid känt det; men djupast kände han det nu i
denna stund. Derföre utvidgades de båda tårarne allt
mera och brände i de svällande ögonlocken. Utan att
såga ett ord, drog han fostermoderns ena hand ner till

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 10:41:18 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/baflickaou/0086.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free