Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sina läppar, och när hon drog handen tillbaka, hvilade
pi den de begge dyra, klara perlorna, skimrande i
ro-senrödt, liksom bure de återskenet af det bjertblod,
hvarur de flutit.
Fostermoderns läppar hade icke heller något annat
svar än den kyss, de lemnade på gossens rena panna.
I hvilketdera af dessa båda hjertan såg Gud i detta
ögonblick sin afbild klarast? I hennes, hvaruti
tillfredsställelsen af en ädel gerning bodde? eller i hans,
som glödde af en tacksamhet, för hvilken tungan icke
hade ord?
Kopparslagaren var nu klädd och letade efter sin
hatt. Frun steg upp, framtog bans käpp, temmeligen
grof, åfven för en murares rygg, och räckte
honom den. Adolf var snart rustad och hade i handen
en vacker filthatt, den han köpt för de penningar han
sjelf förtjent på liksång och likbäring inom Clara
församling. Hvardagsmössan låg q var i Stadsgården.
»Ställ nu inte till något värre spektakel, än hvad
som redan skett,» förmanade den omtänksamma frun
både mannen och fostersonen.
»Bekymra dig inte, min gumma,» svarade mannen;
»jag år vål inte något barn heller.»
»Jo jo men, är du så,» menade frun; »når det är
fråga om så’na der äfventyrliga upptåg, så är du,
minsann, inte den siste i leken . . . jag känner dig nog, din
gamle toker! . . . man ska få se, a(t du inte ger dig,
förrän äfven du kommit i krakel med den der
menni-skan.»
»Kanske du tror, att han vill prygla mig också?»
genmälde mästaren skrattande.
»Abja, bara det inte blir för mycket, så kan det väl
inte vara så farligt,» skämtade hustrun; »men,» tillade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
