- Project Runeberg -  Flickan i stadsgården. Novell /
129

(1847) [MARC] Author: August Blanche
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Den stora stapeln var städse hufvudresidenset, som
skulle bestormas ocb försvaras. Hvarje stock deruti
betraktade gossarne såsom sin egendom, sin broder,
ty de hade ju införlifvat den med sina lekar. Derföre
var det stor saknad, när den försvann, för att böja sig
under sågen och yxan, men stor glädje, när en ny dit*
sattes i stället, hvilken då döptes och erhöll namn
efter den gosse, som först blifvit den varse och derpå
satt sitt bomärke. Sålunda hade Pauli sin stock, Hök
sin och Axner sin, och ve näsan på den, hvars hand
vågade nypa i dess bark och rifva i dess näfver!

Att illa medfara och sarga en stock, var i gossarnes
ögon detsamma som att plundra ett lik. Och dessa
stockar, hvad voro de väl annat, än liken af skogens
jettar? Hade ej äfven de haft sitt sköna, starka lifl
De hade ju stått med djupa, Icfvande rötter i jordens
sköte, hviskat kärlekens språk med vänliga vindar,
brottats med stormen, bjudit menniskorna skydd och
skugga vid sina stammar och fåglarne nästen under
lummiga kronors hvalf. Frysande och skälfvande i den
långa vintergrafven, hade de med tillförsigt höjt sina
nakna, men glittrande armar mot den kalla vintersolen,
starke i sin tro på uppståndelsen och det
återvaknan-de lifvet, utlofvande nya vårar, nya somrar, nya blad
och blommor.

Så kom den otacksamma menniskan. Sågens tänder
och yxans egg frossade i den trofasta, saftfulla
stammen, och med ett dödsrop, likt åskans dån, föll
skogens jette till marken. Gagnande och förskönande i
lifvet, skall han ännu gagna och försköna, efter döden.
Är det ej han som mot isande kölden värnar den, som
han förr beskyddat mot brännande sol? Är det ej
han som på mångfaldigt sätt och under tusende former
Flickan i Stadsg. 9

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 10:41:18 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/baflickaou/0127.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free