- Project Runeberg -  Flickan i stadsgården. Novell /
130

(1847) [MARC] Author: August Blanche
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

beqvämligar och förskönar lifvet för henne, för
men-niskan, som tagit dess lif, som mördat detsamma?

Betrak tom då med rörelse dessa döda stockar, som
stå lutande mot hvarandra i stapeln derl betraktom
dem med vördnad, ty äfven i dem har klappat Skapa*
rens hjerta!

Det var på denna gård och vid denna stapel som
Pauli stämt möte med sina kamrater. När Axner och
Hök inträdde på gården, blefvo de genast varse
tven-ne arbetskarlar, sysselsatte med att såga bräder ur en
stock för vagnmakareverkstadens behof.

»Hvems stock kan det vara som nu stryker?»
ropade Hök, skyndande fram till arbetarne; »ah! det är
min stock . . . min som jag haft i fyra år . . . hvad
har ni med min stock att göra?» . . .

»Är det hans? ... det är så f-n heller!» svarade en
af arbetskarlarne. som icke förstod det andliga
sambandet mellan gossen och stocken.

»Milt namn står på den . . . Herre Gud! nu sitter
det på kanten af plankan der! det är obeskedligt, det
är rysligt! stackars min lilla vackra stock!»

»Hå. går ingen nöd på den,» yttrade karlen
skrattande; »har inte hört den yttra ett enda ord ...
raspade emot i början, men teg sedan, som ett godt
barn.»

Det var blott Hök som hörde och förstod dess
klagan.

»Paulis och din, Axner, stå ännu qvar,» sade Hök;
»hvarföre skulle min vara den första! . . . ska jag dö
före er? . . . få se hvem som blir den nästa! ... se
si vacker och hvit plankan är . . . nånå, den är också
ur min vackra och stora slock.»

Hök klappade och smekte den hvita brädan.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 10:41:18 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/baflickaou/0128.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free